November 22, 2014

Ubuntu.se

14 fabulous open source gifts for the holidays

Opensource.com 2014 Holiday Gift Guide

The annual Opensource.com gift guide serves up open source gadgets and gifts that kids, adults, hobbiests, and beginners are sure to love and appreciate. Get someone started tinkering with SparkFun's WeevilEye beginner soldering kit. Show your niece how cool programming can be with Adafruit's wearable bracelet. And, don't we all have at least one homebrewer in our lives? For them, check out the BrewPi temperature controller. And that's just to name a few! See the full list of our 14 best gifts for the holidays this year in the article.

...
...

Firefox OS smartphone

November 22, 2014 19:49

November 21, 2014

Copyriot

Hur ställer sig Spotify och Google till att sprida nazistmusik? Oklar censur i streamingtjänsterna

Vilken musik får finnas i streamingtjänsterna? Kriterierna är oklara och har aldrig blivit föremål för någon egentlig diskussion. Men det är tänkbart att frågan kommer att hamna på tapeten oftare framöver. Efter att Spotify under flera år haft nästintill monopol i länder som Sverige, kommer de under 2015 att utmanas av Apple. Då öppnas för jämförelser av utbudet. Googles musiktjänst ser inte ut som någon seriös konkurrent, eftersom den bygger på att användarna måste ladda upp eller köpa varje enskilt spår för att sedan kunna ladda ner eller lyssna på det. Men även där blir resultatet ett utbud som låter sig jämföras med Apple och Spotify.

Vitmaktmusik splittrar Google och Spotify“, konstaterar DN efter att ha sökt efter en handfull ökända artister i respektive tjänst.
Där konstateras att både Skrewdriver, No Remorse och Max Resist – tre uttalat nazistiska skinnskalleband – finns tillgängliga via Googles musiktjänst.

Märkligt nog glömmer DN att titta på Apples musikbutik. För där säljs både Skrewdriver och Max Resist.

Googles talesperson säger bara fluff-fluff: “vi tillåter inte innehåll som uppmanar till våld eller vars huvudsyfte är att väcka hat”. Med ett sådant kriterium kan ju lite av varje plockas bort, om den negativa uppmärksamheten skulle bli besvärande. Men att distribuera No Remorse är tydligen okej – tills vidare.

No Remorse hittades även på Spotify, liksom ytterligare något band i samma genre. Men efter att DN hört av sig tog det bara några timmar innan Spotify svarade: “banden är nedtagna”. Googles inställning tycks vara annorlunda: “Våra produkter är en plattform för yttrandefrihet”.
Såväl Spotify som Google har gränser för vilken musik som ska spridas, men var gränsen dras är oklart. Spotifys talesperson säger till DN: “Olagligt innehåll tolereras inte på musiktjänsten.” Men gjorde de verkligen en egen analys av lagligheten innan de plockade bort No Remorse? Och framför allt: vilket lands lag följer Spotify?

DN lyckades missa den svenska nazistscenens stora popstjärna, “Saga“. Av hennes finns en rad album på Spotify, inklusive spår som “Goodbye David Lane“. Om detta skulle uppmärksammas i en dagstidning är det dock troligt att Spotify bestämmer sig för att helt sonika ta bort Saga. För i övrigt är det ont om kända vit makt-artister.

För fyra år sedan kom ändå rubriker som “Spotify fullt av nazistmusik“. Då handlade det om instrumental marschmusik med SS-koppling på samlingsskivor som “Stormtrooper marches”.
Spotifys representant förklarade: “vi censurerar inte eller tar bort materialet som licensierats till oss”. All musik skulle få finnas på Spotify, såvida innehållet inte är olagligt. Och instrumentala nazistmarscher är lagliga i Sverige – men inte i Tyskland. Detta var dock inget problem, eftersom Spotify ännu inte fanns i Tyskland.
Numera har dock nazistmarscherna försvunnit från Spotify. Kanske var detta ett resultat av att Spotify lanserades i Tyskland på våren 2012. Man ansåg det kanske enklast att ta bort marscherna även för svenska användare, trots att man tidigare hävdat att detta var otillbörlig censur.

Detta reser principiella frågor om vilket lands lagar som ska styra musikutbudet. Vem vet – kanske går de med på att plocka bort Pussy Riot inför en eventuell lansering i Ryssland?

flattr this!

av rasmus den November 21, 2014 12:33

Rikspolischef med goda meriter som Hollywoodlakej

Hörde ni glasen som klingade i Hollywood nyss, när sosseregeringen utsåg ny rikspolischef? Minns ni vad Dan Eliasson gjorde innan sina år på Säpo, Migrationsverket och Försäkringskassan?

Jo, under förra sosseregeringen var han statssekreterare och Thomas Bodströms högra hand. Där spelade han en nyckelroll i tillslaget mot The Pirate Bay.

Dan Eliassons roll är ganska väl dokumenterad. På hösten 2005 kom åklagare Håkan Roswall fram till att svensk lag inte tillät ett tillslag mot The Pirate Bay. Detta sågs som ett stort problem av Hollywoods lobbygrupp MPAA. De höll en flitig kontakt med Dan Eliasson, som i sin tur kallade upp Håkan Roswall, liksom överåklagare Sven-Erik Alhem, till regeringskansliet. Därefter ändrades åklagarmyndighetens beslut.
Den 10 april 2006 skickade Dan Eliasson ett brev till MPAA och meddelade att svenska myndigheter kommer “vidta åtgärder” mot The Pirate Bay senast den 15 juni. Tillslaget skedde den 31 maj 2006.

Med tanke på Dan Eliassons roll i att styra åklagarmyndighetens beslut och prioriteringar från regeringskansliet, kan vi nog vänta oss en rikspolischef som är lika öppen för politisk styrning.

flattr this!

av rasmus den November 21, 2014 07:25

November 20, 2014

Wikimedia Sverige

Bockstensmannen går igen

Bild på Bockstensmannen

Det rör sig runt Bockstensmannen. Foto: Peter Lindberg, Licens: CC BY 2.0

Hur ska en GLAM-institution göra när en artikel där dom har enormt mycket kunskap och trovärdighet ständigt redigeras och förändras av användare som tar upp teorier och åsikter som inte har stöd från etablerade forskare eller organisationer? Var går gränsen för vad som får stå i en artikel när det finns olika teorier som har stöd bland olika källor? Vilka källor väger tyngst och finns det plats för både det ena och det andra?

Ovanstående frågor och funderingar var utgångspunkten för en presentation jag och användare Kasematta gjorde på den dag om att bedriva verksamhet på webben som Riksantikvarieämbetet anordnade i Varberg i början av november. Kasematta, eller Anna Frid som hon egentligen heter, jobbade tidigare på Hallands kulturhistoriska museum och gjorde en rejäl omarbetning av artikeln om Bockstensmannen förra vintern. Artikeln var tidigare spretig och tog upp väldigt mycket om alternativa teorier som inte hade stöd i den etablerade forskningen som bedrivs av personal vid museet, och inför nyöppningen av museet ville dom förbättra artikeln och få med det senaste dom kommit fram till i sina undersökningar. Så här såg artikeln ut innan omarbetningen. I sitt arbete med artikeln bearbetade hon den rejält, både i form av att ta bort stycken som gav otillbörlig vikt åt alternativa teorier, omformulera artikeln så att olika teorier fick proportionerligt utrymme och uppmärksamhet och skrev nytt så att den senaste forskningen kom med och blev källbelagd med trovärdiga källor.

GLAM-logotyp

GLAM: Gallerier, bibliotek, arkiv och museer. Skapare: Husky and h3m3ls, Mischa de Muynck and Niels, Omarbetning: Fæ, Licens: CC BY-SA 3.0

Efter att ha varit med på en kurs inom ett projekt vi har tillsammans med ArbetSam påbörjade Kasematta omarbetningen av artikeln i sin användarsandlåda. Under arbetet tog hon hjälp av erfarna Wikipedianer som hjälpte till med formuleringar, formatering och wikifiering samtidigt som hon stod för expertkunskap inom området. Efter lite diskussioner fram och tillbaka och en rejäl förändring byttes den tidigare artikeln ut mot den nya och omarbetade (som såg ut så här), och dom omkring 1500 personer som läser artikeln varje månad får en bättre upplevelse och mer trovärdig och uppdaterad information.

Om Wikipedia hade fungerat på samma sätt som Hallands kulturhistoriska museums hemsida hade allt varit frid och fröjd nu, och artikeln hade fått stå kvar på samma sätt som Kasematta lämnade den när hon fick nytt jobb i början av sommaren. En av Wikipedias styrkor är att alla sidor är öppna för alla att redigera och förändra och att alla får vara med och redigera, och ingen artikel får stå oförändrad bara för att den är skriven av en auktoritet eller expert på ämnet. Men en kontroversiell artikel som till exempel om Bockstensmannen eller Ales stenar behöver ständig tillsyn, både av Wikipedianer som lätt kan åtgärda klotter och vandalism, men också av experter som kan granska och hantera när nya fakta med källor av varierande trovärdighet och tillförlitlighet läggs till eller uppgifter förändras. Artikeln om Bockstensmannen har redigerats 16 gånger från att Kasematta senast sparade den och till dagens version, se skillnaden här, där det nu finns inslag av egen forskning utan källor. Genom att dels ha ett användarkonto på Wikipedia och lägga till artikeln på sin bevakningslista, eller göra en institutionundersida under Projekt GLAM för att ha en gemensam bevakningslista för medarbetare eller vänförening skulle det gå lätt att hålla koll på relevanta artiklar och hålla efter förändringar och se när andra redigerar.

Även om det är möjligt att skriva en ny artikel och sen bara lämna den är det bättre att hålla koll på den, uppdatera, lägga in nya länkar till och från, hitta en ny bild som kan användas, ge den lite kärlek och omvårdnad och engagera fler wikipedianer som kan hjälpa till framöver. Att engagera sig i något av alla projekt (till exempel GLAM eller Kulturarv) som finns på Wikipedia är ett sätt att få tillbaka mer än den egna insatsen, för ett som är säkert är att artiklarna på Wikipedia kommer fortsätta förändras.


av Axel Pettersson den November 20, 2014 09:16

November 19, 2014

Ubuntu.se

100 Open Source Replacements for Expensive Applications

Certain types of software have long had a reputation for being very expensive. As cloud computing has become more popular, many popular software packages have switched to a monthly subscription model rather than charging users a one-time fee. While these subscriptions often look inexpensive on a monthly basis, the fees can really add up over time.

While there are many good reasons to consider open source applications, the ability to avoid or reduce these fees continues to be a primary factor for many users. With that in mind, we've updated our annual list of open source applications that can replace expensive closed source apps.

This year, the list is longer than ever with 100 good choices for enterprises,

November 19, 2014 21:26

November 17, 2014

Ubuntu.se

Ubuntu MATE VS Lubuntu On An Old Netbook

One of my favourite gadgets is the trusty Acer Aspire One D255 Netbook. It isn't very powerful and in modern standards is not particularly cool but it is small, lightweight and great for taking on journeys.

Up until last week the netbook was running Lubuntu 14.04 and before that it was running Lubuntu 13.10 and before that Lubuntu 13.04. I have tried a number of different distributions on this netbook over the years but Lubuntu has been the go to distribution because of its performance.

I was preparing to write about the latest Lubuntu 14.10 release but instead decided to give the new Ubuntu MATE edition a go after seeing it in action as a live distribution on my far more powerful Toshiba Satellite Pro.

November 17, 2014 22:09

Copyriot

Nypublicerat: Robotarnas kapprustning

Essän i fråga publicerades egentligen redan förra året, i min samlingsvolym Tapirskrift. Men den skrevs egentligen för att tryckas i Kungliga bibliotekets jubileumsbok Information som problem. Den blev kraftigt försenad men finns nu, dels i en oerhört tjusig pappersupplaga, dels för fri nedladdning som pdf.

“Robotarnas kapprustning. Om spam i en nät- och bokhistorisk kontext”. Så lyder alltså rubriken på min essä, som bygger vidare på resonemangen om spam i Boken. Som exempel på en “robotbok” tar jag en som bär titeln Rasmus Fleischer, som nu har köpts in av Kungliga biblioteket som ett exempel på fenomenet: det rör sig alltså om en simpel utskrift av artiklar från Wikipedia.

Som sagt, detta är inga nyheter för den som läst Boken eller Tapirskrift. Den lilla skillnaden är att essän nu är försedd med utförliga fotnoter, vilket vi valde bort i Tapirskrift. Därtill har den fått generöst med illustrationer i färg, precis som de övriga bidragen i Information som problem.

flattr this!

av rasmus den November 17, 2014 19:09

Wikimedia Sverige

Storartad stormaktstidsskrivstuga

Gustaf II Adolf, information om tid och plats för skrivstugan

Ståtlig affisch

Workshopar, utbildningar och skrivstugor, och krav på att skrivstugorna är samarbeten mellan flera institutioner. Det är ingångsvärdena i den fortsättning av samarbetet med Centralmuseernas samarbetsråd som vi har. Workshopar och utbildningar har vi haft tidigare, och i förra veckan var det dags för den första ämnesgemensamma skrivstugan. Vasamuseet, Livrustkammaren och Skoklosters slott hade gemensamt kommit fram till temat stormaktstiden, och med extra fokus på perioden 1600-1650 för att passa in i utställningen Samtidigt/Meanwhile som pågår på Vasamuseet och redan har delar av Wikipedia och Wikimedia Commons i sig. Skrivstugesida, wikiträff, facebookevenemang, kalendarier och externa inbjudningar gjorde att det var ungefär 40 personer anmälda. Mest personal från museerna, men en hel del volontärer också som kom både för att skriva på Wikipedia, men också för att ta del av alla föreläsningar som experterna från museerna bjöd på under eftermiddagen och kvällen.

Under eftermiddagen och kvällen hann deltagarna med att uppdatera lite mer än 30 artiklar och förbättra informationen på över 20 objekt på Wikidata. Eftersom spannet mellan deltagarna var allt från nybörjare som skapade sina konton och gjorde sina första redigeringar till erfarna användare med tusentals redigeringar var det lätt för alla deltagare att få hjälp, både när det gällde ämneskunskap om något slott eller någon person eller när det gällde hur en artikeltext ska formuleras för att vara encyklopedisk eller hur en fotnot läggs in i en artikel på bästa sätt. Miniföreläsningarna gjorde att många deltagare inte bara hade delat med sig av sin kunskap under kvällen utan även skaffat sig ny kunskap förmedlad av GLAM-kollegor.

Den avslutande föreläsningen från Lars Rosén på Spree, programmeraren som skapat touchbordsapplikationen som används i utställningen Samtidigt/Meanwhile, gav konkreta tips om vad som behövs för att en artikel ska komma med i urvalet som syns på världskartan. Dels ska artikeln vara med i någon av årtalskategorierna mellan 1600 och 1650, och utöver det måste den ha koordinater så att det går att placera kartpluppen på rätt ställe. Programvaran i bordet gör en ny sökning varje dag, så de artiklar om Fiskeby och Tannefors pappersbruk som skapades under kvällen går nu att hitta och läsa direkt i bordet. Presentationen om touchbordet filmades så att alla intresserade som inte kunde vara på plats kan ta del av den i efterhand också.

Skrivstugan var välbesökt och resultatet var positivt bland deltagarna, och redan nu smids planer på liknande skrivstugor med tema innovationer (Tekniska museet) och mode (Nordiska museet) framöver. Håll koll på sidan för skrivstugor och wikiträffar för att vara med nästa gång det händer, och är ni intresserade av att ordna en egen skrivstuga går det att kontakta Axel Pettersson och diskutera planerna.


av Axel Pettersson den November 17, 2014 10:18

Copyriot

Krisen, del 153: Om G20-planerna på global stimulans

En av rubrikerna i gårdagens radionyheter var att G20-mötet hade “enats om högre tillväxt”. Det lät onekligen enkelt!

Så här lyder den officiella krisdiagnosen för den globala ekonomin, saxad ur G20:s “Brisbane Action Plan“:

the overall pace of growth is unsatisfactory and the global economy remains far from achieving our main objective of strong, sustainable and balanced growth. Public and private debt levels remain high. Output gaps remain. Growth is uneven and remains below the pace required to generate much-needed jobs. The global economy is being held back by a shortfall in demand, while addressing supply constraints is key to lifting potential growth.
Growth has picked up in some advanced economies, notably the United States, the United Kingdom and Canada. However, the recovery is modest in Japan and in the euro area and inflation is well below target.
While growth in some key emerging market economies is robust and is becoming more sustainable, including in China and India, it is slowing in some other countries. Many low-income countries are performing well.
Monetary policy remains accommodative in advanced economies, providing important
support to the recovery. Countries are implementing fiscal strategies flexibly, taking into account near-term economic conditions.
The global economy remains vulnerable to shocks, financial fragility remains and existing risks are exacerbated by geopolitical tensions

Vad som skedde i praktiken, var väl att världens tjugo främsta finansministrar har bekräftade en samsyn om att det verken finns någon övre eller bortre gräns för de ekonomiska stimulansåtgärderna. Däremot antyddes gång på gång att stimulanserna måste vara “kvalitativa”, vilket nog måste tolkas som en tydlig signal om att nollränta och “kvantitativa lättnader” inte längre anses vara tillräckliga redskap.

Vad som nu skisserats av G20 är ett “Global Infrastructure Initiative” som under flera år ska stimulera investeringar i infrastruktur. Definitionen förefaller rätt snäv. Infrastruktur betyder “vägar, hamnar, energi och telekommunikationer“. Det gäller att ha en “structured approach” för att prioritera “quality investment”. Om bara stimulanserna kan pumpas in i infrastrukturprojekt, skapas “quality jobs”.

Inför dessa globala stimulansplaner finns det, såklart, varken skäl att frukta eller att hoppas. Frågan är väl i vilken mån det är fråga om en ändrad riktning i förhållande till det permanenta undantagstillstånd av ständig stimulans där vi befunnit oss sedan 2009. Om vi rör oss mot en annan typ av stimulans, måste vi fråga oss hur den kommer att påverka våra liv, våra städer och vår planet. Svaret är knappast så enkelt som “mer infrastruktur”.

flattr this!

av rasmus den November 17, 2014 07:40

November 16, 2014

Copyriot

Headweb och “streamingdöden”

Filmtjänsten Headweb gör reklam på stortavlor i Stockholms tunnelbanan. Som säljargument anförs att det hela är “lagligt”, vilket känns som en flashback till 2009. Men det finns en annan detalj värd att uppmärksamma.

Headweb AB är ett företag som befinner sig i rekonstruktion, efter att i somras ha varit en hårsmån från konkurs. Att företaget är i rekonstruktion betyder att det finns en massa fordringsägare som väntar på att de i bästa fall ska lyckas betala sina fakturor. Ändå lyckades nu Headweb AB på något vis skaka fram pengar för att betala en dyr reklamkampanj. Hur gick det till?

Svensk press ger hyfsat med uppmärksamhet åt Headweb när det gäller att tipsa om sätt att se på film. Desto mer anmärkningsvärt att inga nyhetsmedier ägnade en enda rad åt Headwebs ekonomiska kollaps. Såvitt jag kan se har saken bara noterats av bloggaren Cornucopia, som tidigare publicerat en mängd reklaminlägg för Headweb. Den 2425 juli 2014 postade Cornucopia två inlägg om “streamingdöden”:

Headweb hade ursprungligen en idé om att använda en form av fildelning för att distribuera köpfilm, men blev ganska omgående i princip en ren streamingtjänst. Men utan någon unik affärsidé och utan något unikt innehåll klarade man förstås inte av konkurrensen från aktörer med större muskler för marknadsföring.
Gissningsvis var HBO Nordics och speciellt Netflix inträde på den strömmande TV- och filmmarknaden i Sverige dödsstöten.

Enligt uppgift är streamingtjänsten Headweb numera ett tomt skal. I princip all teknisk personal, inklusive grundaren, ska ha sagt upp sig i samband med företagsrekonstruktionen (skydd mot konkurs).

Om detta stämmer, är det svårt att begripa hur Headweb kan leverera en fungerande tjänst och satsa på marknadsföring, om det inte skett en rejäl injektion av nytt riskkapital. Frågan är vad en riskkapitalist ser för potential i Headweb, i den mördande konkurrensen med internationella videotjänster.
Minns någon Voddler, som skulle bli “ett Spotify för film”? Det blev de inte. De drog sig ur konkurrensen om att vinna masspubliken, för att i stället byta inriktning till att bygga filmtjänster åt andra företag. Hittills har de byggt en indisk Bollywoodsajt, meddelar Voddler.

Efter att ha myntat begreppet “streamingdöden” går Cornucopia vidare i yviga spekulationer om att även Spotify kan vara dömt att kollapsa. Möjligheten finns. Men jag tycker nog ändå att parallellen haltar.
För det första skiljer sig film och musik, både i fråga om konsumtion och licensiering. För det andra är Spotify redan så stort att om de skulle drabbas av seriösa ekonomiska problem, skulle de ändå inte hotas av konkurs, utan av att bli uppköpta.

Nu satsar Spotify allt på att bli störst i världen, vilket förutsätter att de får ett verkligt genombrott i USA. Spotifys analys är glasklar: antingen uppnår de världsherravälde, eller så har de misslyckats. Det finns inget mellanläge.
Eller så finns det ändå ett mellanläge för Spotify, om satsningen på världsherravälde ser ut att misslyckas. Det skulle vara att göra som Voddler, släppa all handel med musikrättigheter och bli en ren leverantör av infrastruktur.
Den som lever får se. Än så länge får vi nog spara på begreppet “streamingdöden”.

flattr this!

av rasmus den November 16, 2014 19:53

Nypublicerat: Kritiska anteckningar kring postoperaismens värdeteori

För ett halvår sedan nämnde jag min medverkan i andra numret av Kris och kritik. Då ska jag väl också nämna att artikeln i fråga nu finns uppe för läsning: “Postoperaismens värdeteori – några kritiska anteckningar“.

Som titeln nog antyder, riktar den sig till en betydligt smalare läsekrets än t.ex. den nyss nämnda artikeln i Brand.

Ännu ett nummer av Kris och kritik är just nu på tryckning, om jag fattat saken rätt. Denna gång har redaktionen gjort ett hästjobb med att översätta en lång, ursinnig text av Robert Kurz, “Negativ ontologi” från 2003. Det vet jag eftersom jag blev ombedd att skriva en kort introduktion till texten, vilket jag också gjorde. Det ska bli spännande att se vad övrigt som tidskriften ska bjuda på. Kris och kritik kommer att finnas till salu på sosseforumet i Stockholm på lördag.

flattr this!

av rasmus den November 16, 2014 18:49

Nypublicerat: Nätskymning

I senaste numret av Brand medverkar jag med artikeln “Nätskymning“. Flitiga läsare av denna blogg har tidigare kunnat läsa ett utdrag men nu finns alltså artikeln uppe i sin helhet.

Frågan som ställs är varför den nätpolitiska motståndsrörelse, som var på väg att formera sig kring år 2010, redan har runnit ut i svaret. Svaret är att idén om “nätfrihet” eller “ett fritt och öppet internet” rymmer en inneboende motsägelse.
I grunden handlar det om en inneboende motsättning i den liberala ideologin, med dess karakteristiska polaritet mellan offentlighet (rätten till yttrandefrihet) och privatsfär (rätten till integritet). Under några år tycktes dessa två rättigheter på ett självklart sätt gå att förena, men på 2010-talet har allianserna spruckit (vilket blir allra tydligast i Piratpartiet).

Sprickan i nätfrihetsideologin har sedan flera år utnyttjats i geopolitiskt. Å ena sidan tar USA aktiv ställning mot nätcensur i diktaturer, men samtidigt hävdar sin rätt till global övervakning. Å andra sidan spelar Ryssland på indignationen mot övervakning men hävdar rätten att kontrollera sitt nationella nät.
Turkiet går å tredje sidan i Kinas fotspår i sin kamp mot “kränkningar” på nätet, medan EU å fjärde sidan stiftar en besynnerlig lag om “rätten att bli glömd”. Alla dessa makter har plockat olika russin ur nätfrihetens kaka.
På en mer grundläggande nivå vidgas sprickan på ett rent materiellt plan, i det att “datasäkerhet” tenderar mot att bli ett tomt ideal:

i vår mjuk- och hårdvara finns så många säkerhetsluckor att vi alla måste räkna med att någon stat eller maffia har möjlighet att övervaka allt vi gör. När alla dessa krafter sliter nätet i stycken, hjälper det föga att åkalla den diffusa idén om “nätfrihet”.

När jag läser min egen artikel, känner jag mig ovanligt nöjd över hur jag lyckades koka ner ett snårigt ämne till ett kort format. Faktiskt har den redan hunnit bli kurslitteratur på journalisthögskolan (JMK).

flattr this!

av rasmus den November 16, 2014 09:35

November 14, 2014

Ubuntu.se

KDE4 Productivity Tips and Tricks

Time is money, so I set up my main PC for maximum productivity. Everything I use the most is no more than a click away, and I have a batch of fave useful CLI and keyboard shortcuts and commands. Life is too short to wade through inefficient GUIs. I like all Linux graphical environments, and the one I keep coming back to the most is KDE. I loved it when it was pixely and not very pretty and had tons of customizability, and now it is sleek and gorgeous and has tons of customizability.

Figure 1 shows my current setup. The photo is a KDE wallpaper, and it's a shame to mar it with those ugly little sticky note widgets. But I use sticky notes so much they have to be there: I keep reminders on them, todo lists, and all kinds of temporary snippets.

November 14, 2014 19:19

Copyriot

Den vite riddaren tar ingen skit

Spotifys styrelseordförande Martin Lorentzon intervjuas i Dagens Industri. Liksom i andra intervjuer ger han ett lätt maniskt intryck. När reportern tar upp det faktum att en popstjärna valt att ta bort sin musik från Spotify – då brister det. Smaka på detta utfall:

“Det är förfärligt att vi får så mycket skit. Vi är den vita riddaren i det här och betalar ut hur mycket pengar som helst och jobbar häcken av oss för att artister och skivbolag ska tjäna pengar. Samtidigt ligger allt material stulet precis överallt”, säger Martin Lorentzon.
“Det är bedrövligt att vi inte hyllas mer och får mer kredd. Vi har fått en hel musikbransch åt rätt håll. Vi har fått folk att börja betala för musik – och folk bara klagar. Jag tycker det är fräckt.”

Det är alltså både förfärligt, bedrövligt och fräckt att det förs en sporadisk diskussion om de ersättningar som Spotify betalar ut. “Folk bara klagar“, är Martin Lorentzons upplevelse.
Spotify är troligen det företag som fått mest gratisreklam i Sveriges historia – men det räcker inte. I stället borde de hyllas mer och få mer kredd än vad de redan får. Själv föreslår Lorentzon den synnerligen kreddiga jämförelsen med “den vita riddaren”.

Riddarliknelsen är inte så långsökt som det först kan tyckas. Martin Lorentzon har ju upphöjt sig själv till ett slags frälse som – i likhet med gamla tiders riddare – inte betalar någon skatt.

Vårt land tycks ha fått en värdig tronföljare till Johan Staël von Holstein.

flattr this!

av rasmus den November 14, 2014 13:05

November 13, 2014

Copyriot

Vad börsnoteringen gör med Twitter – och kommer att göra med Spotify

Twitter has received more free promotion in than any company in the history of capitalism.” Så formulerar sig en bankir i
The Economist, som tar tempen på Twitter ett år efter börsintroduktionen.

Som företag i reklamindustrin konkurrerar Twitter i första hand med Facebook och Google, i andra hand med de traditionella massmedierna. Det går inte fullt så bra som investerarna hade önskat sig. Detta kommer att få konsekvenser för det populära kommunikationsmedium som företaget tillhandahåller.

Twitters intäkter har visserligen fyrdubblats sedan 2012, men man fortsätter gå med förlust och hoppas visa på vinst tidigast år 2017. Förlustsiffrorna är delvis ett resultat av att Twitter har delat ut väldigt många aktier till sina anställda, för att de inte ska ta jobb på Facebook eller Google i stället. Nästan hälften av Twitters intäkter betalas ut i “stock-based compensation”, förtäljer The Economist. Det är mer är hos konkurrenterna: jämför Twitters 45 % med Facebooks 10–15 % och Googles 8 %.

Användartillväxten på Twitter har tappat fart, i ett tidigare skede än i fallet Facebook. The Economist gissar att detta kommer att leda till en satsning på ny design, som dels måste vara enklare att använda för en den breda massan, men som också bör ge plats för videoannonser. Därtill kommer det stora problemet att Twitter ligger långt efter Facebook i fråga om att kartlägga användarna. De har inte ens registrerat deras födelseår.
Det verkar alltså som att rejäla förändringar är att vänta av Twitter. Om inte ens detta lyckas leda till en vinst som gör börsen glad, då kommer aktievärdet att sjunka – tills någon av de två huvudkonkurrenterna slår till och köper upp Twitter. Trots allt är det ett starkt varumärke och den bristande övervakningen går nog att lösa genom integrering i ett ännu större komplex.

Mycket som sägs om Twitter kan även appliceras på Spotify.

Spotify har kanske fått mer gratisreklam än något annat företag i Sveriges historia. Twitter har hyllats av politiker som en kraft för demokrati. Spotify har hyllats för att de löste fildelningsdebatten.

Börsintroduktionen av Twitter skedde för ett år sedan. Börsintroduktionen av Spotify kommer troligen att ske om ungefär ett år. Det kan rentav gå ännu snabbare. Vissa menar att Spotify bara inväntar ett läge där det går bättre för Twitter, för att splippa drabbas av en ofördelaktig jämförelse. Möjligen kan även den stigande dollarkursen ha betydelse för tajmingen?

Visst påstår Daniel Ek att han ogillar “kvartalskapitalismen på Wall Street” (till skillnad från skatteflykten i Luxemburg, som han uppenbarligen gillar). Men ett sådant uttalande kommer snabbt att vara bortglömt.

Så vad kan vi vänta oss av ett börsnoterat Spotify? Självklart kommer förväntningarna på vinst att påverka själva tjänsten. Att vi efter fildelningsdebatten skulle ha nått en ny stabilitet är en illusion. Sättet vi lyssnar på musik kommer sannolikt att förändras på nytt, snabbt och brutalt, under det återstående 2010-talet.

flattr this!

av rasmus den November 13, 2014 11:25

Mer om räntesnurror, postboxföretag och substansteori

För en vecka sedan släpptes de första dokumenten i “Luxemburg Leaks“. Det väckte såklart en viss debatt om skattesmitande – en debatt som i Sverige redan är stendöd. I svenska massmedier diskuterades saken aktivt i cirka ett dygn, innan nya debattämnen tog över. När saken nu nämns i nyheterna, är det som ett passivt återberättande av politiska debatter som förs i Bryssel. Intresset bland svenska medier för att granska svenska företag verkar obefintligt.

Annat är läget i Tyskland. I lördags läste jag Süddeutsche Zeitung, som bjöd på ganska matiga uppföljningar. Där berättades exempelvis om den finansiella konstruktion som kallas “Profit Participating Loan” (PPL) eller partiarisches Darlehen. De liknar ett mellanting mellan aktier och obligationer. Ett företag lånar ut pengar till ett annat företag, men räntan styrs av hur stor vinst som låntagaren lyckas generera. Långivaren får alltså (likt en aktieägare) ett omedelbart intresse i låntagarens affärer, utan rätt att delta på bolagsstämman. Låntagaren kan å sin sida redovisa en skuldsättning som tydligen är till stor fördel när det gäller att undvika beskattning.
PPL förefaller vara ett bra trick i räntesnurror som rör sig mellan Tyskland, Nederländerna och Luxemburg. Hur det ser ut i Sverige vet jag inte. Men mina associationer går genast till uttrycket “the becoming-rent of profit“.

Süddeutsche Zeitung ger sig även in på ett metafysiskt territorium, i det att de ställer frågan om företagets “substans“. I detta fall är substansen att skilja från det tomma skal som utgörs av så kallade postboxföretag.
Vinster ska beskattas i det land där företaget har sin substans och i luxemburgsk skatterätt definieras substansen utifrån var företaget fattar “key decisions”. En majoritet av företagets ledning måste vara från Luxemburg eller vara verksamma där, för att ett företag ska kunna komma undan med den låga skatten i Luxemburg. Men alla vet ju att det inte fungerar så i praktiken. Det är ju inte som att Spotify leds från Luxemburg bara för att moderbolaget på pappret har sin bas där.

På tal om substansteori och finanskedjor – här kommer ett soundtrack för vår fortsatta promenad i det virtuella Luxemburg:

Senaste veckan har flera tyska nyhetsmedier skickat journalister till Luxemburg för att titta närmare på de tyska koncernernas “substans”. Süddeutsche Zeitung berättar särskilt om Eon som är världens största privata energikoncern. Ett ljusskyggt dotterbolag, Dutchdelta Finance, hanterar enorma krediter som utfärdas mellan koncernens olika företag. Detta innebär att räntekostnader kan slussas via Luxemburg så att vinster inte längre kan beskattas. Dutchdelta har noll anställda, men en adress i ett oansenligt kontorshus i centrala Luxemburg, våning fyra. På bottenplanet finns ett stort antal postboxar. På våning fem huserar Intruma Corporate Services som har specialiserat sig på att sköta markservice åt postboxföretag. När de tyska journalisterna ringer på för att få kontakt med Dutchdelta Finance, möts de av en brysk avvisning.
Eon påstår först att det är dotterbolaget Dutchdelta som hyr fjärde våningen i kontorshuset. Men som hyresgäst står ett dotterbolag till Intruma. Hela konstruktionen är skapad av PwC.

Intruma är ett intressant exempel. Företaget verkar ha under tio anställda. Vad de säljer är inga tjänster i gängse mening. Enligt dem själva så säljer de substans:

Our aim is to offer the best quality service possible through the establishment of long-term client relationships based on reciprocal trust, mutual objectives and shared values. /…/
This type of client-awareness and responsiveness is best offered by a relatively small firm /…/
We believe that, in the present international fiscal climate, holding and finance companies which operate on an international scale, increasingly require substance in terms of self-leased office space but also, the type of highly personalised, professional service that dedicated offices like Intruma can best offer.

Ett postboxföretag är inte exakt samma sak som en Potemkinkuliss. Men i någon mening är de nog varandras spegelbild, de ekonomiska fiktionerna i Luxemburg och Nordkorea.

flattr this!

av rasmus den November 13, 2014 10:19

November 12, 2014

Cybernormer.se

Cybernormpublikationer 2014d – Rätten, kränkningar och korruption

Och så, slutligen, tar vi en fjärde post med cybernormerpublikationer från 2014, med ytterligare en rätt bred och insamlande kategori: Rätten, kränkningar och korruption. Föregående har behandlat 1. upphovsrätt och fildelning, 2. tillit och digitalisering, och 3. arbetsliv, innovation och legitimitet. Det är ytterligare några publikationer på gång som vi får återkomma till senare. Jag har dessutom dragit gränsen lite löst vid vetenskapliga publikationer, och därmed skippat debattartiklar och annat, men inkluderat rapporter och antologikapitel, till exempel. Syftet är här inte att diskutera var man bäst drar gränser för vad som borde kallas vetenskap utan för att visa upp vad forskarna i gruppen cybernormer publicerar åt det hållet. Vi behöver vara duktiga inte bara på att vetenskapa, utan även på meta-arbetet att berätta om vad vi gör och arkivera i LUP och annat.

Cybernormer publikationer 2014__4

 

(Rapport) Nätkränkningar: en studie av svenska ungdomars normer och beteenden
Måns Svensson och Karl Dahlstrand släppte i mars 2014 en oerhört aktuell rapport som bygger på empirisk data som samlats in inom ramen för forskningsprojektet Kränkningar i en digital kontext som finansieras av Brottsofferfonden. Bearbetningen har genomförts av Måns Svensson (projektansvarig) och Karl Dahlstrand, båda verksamma vid Rättssociologiska institutionen vid Lunds universitet och LUii. På Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor kan man läsa om rapporten, och även ladda ner:

Rapporten Nätkränkningar visar att nätkränkningar är ett reellt problem för unga människor som samhället ännu inte har hittat några bra former för att hantera. Potentiella kränkningar på nätet är en källa till oro bland unga människor. Bland de unga kvinnorna uttrycker nära var fjärde att de är ganska eller mycket oroliga för att personer kan få en negativ bild av dem utifrån vad som finns på nätet.

Rapporten har sammanställts på uppdrag av Ungdomsstyrelsen och skall utgöra ett kunskapsunderlag till myndighetens regeringsuppdrag (U2013/4492/UC) Uppdrag att genomföra insatser mot kränkningar, trakasserier och hot via internet och andra interaktiva medier.

(Recension) THERESE ENARSSON, Brottsoffer i rättskedjan. En rättsvetenskaplig studie av förhållandet mellan brottsoffers rättigheter och rättsväsendets skyldigheter, 258 s.
Här gör Karl Dahlstrand en läsning av Therese Enarssons avhandling (varför är den så dyr?), för Svensk juristtidning.

(Kapitel) Rättens transcendens. Om skälighet inom avtalsrätten och relevansen av Rawls rättviseteori
Här gör Karl Dahlstrand en rättsvetenskaplig analys av den avtalsrättens centrala generalklausul som gör det möjligt att jämka eller ogiltigförklara oskäliga avtalsvillkor. Paragrafen är omstridd och har tilldragit sig intresse då den öppnar upp för rättstillämparens skönsmässiga avgöranden – att det inte finns några riktlinjer för vad som kan betecknas som oskäligt utöver den domstolspraxis som utvecklats. Det kan därmed vara svårt att förutse effekterna av ett avtal och generalklausulen har även tillämpats analogt inom andra rättsområden än avtalsrätten. Generalklausulen är därtill intressant ur flera moralfilosofiska, samhällsvetenskapliga och rättsvetenskapliga perspektiv. I kapitlet lyfts särskilt den analytiska filosofin och John Rawls rättviseteori fram och diskuteras utifrån denna generalklausul.

(Kapitel) Rethinking Corruption in Post-Soviet Uzbekistan: Ethnography of “Living Law”
Det här kapitlet av Rustam Urinboyev och Måns Svensson studerar Uzbekisk korruption genom etnografiska studier vid bröllop, vilka analyseras genom att använda sig av Eugen Ehrlichs begrepp kring Levande rätt. Kapitlet förkommer i boken Eugen Ehrlich‘s Sociology of Law (LIT Verlag), med Papendorf, Machura och Hellum som redaktörer.

(artikel) Justice ‘Under’ Law: The Bodily Incarnation of Legal Conceptions Over Time
Den här artikeln publicerades i veckan i issue 4 av tidskriften International Journal for the Semiotics of Law. Artikeln utgår från kognitionsvetenskaplig teori om förtingligande och analyserar hur vi förstår och har förstått rätten som något förtingligat genom århundradena. Titeln antyder en av vinklarna – den spatiala, dvs i det här fallet att rättvisan befinner sig eller ska spelas ut under lagarna. Jag utvecklar det som jag publicerade förra året i en svenskspråkig artikel om rätten som rum, kropp och kontext. Jag fokuserar tre kategorier som jag ställer upp: rätten som objekt, rätten som en vertikal relation, och rätten som en areal.

Det som ger lite extra krydda, tycker jag, till den här artikeln är att jag använt mig av Google Ngram Viewer för att empiriskt studera hur ett urval av begrepp har använts i de miljontals böcker som Google scannat. Jag valde att studera utvecklingen mellan 1800 till 2000, och då kan man exv se saker som det här:

Exv. “body of law” är även idag ett vanligt sätt att tala om rätten, på engelska, men man kan se en intressant skillnad i bruket av “corpus juris” och “body of law” som troligen har med en mer övergripande trend där latinet minskar i användning överlag – se figuren och skillnaden mellan röd och gul linje. Det finns naturligtvis en rad vanskligheter både med att göra bryggan mellan vad som skrivits och hur man “förstår” ett fenomen, och även med vilka generaliseringar man kan göra baserat på Googles bokscanningsprojekt. Jag utvecklar det i artikeln, och tycker ändå att bokscanningen har en otrolig potential för vetenskapen och behöver användas mer som metod för att se hur den gör sig bäst.

Artikeln är skriven av Stefan Larsson, finns publicerad i International Journal for the Semiotics of Law. 

av Stefan Larsson den November 12, 2014 09:50

November 10, 2014

Ubuntu.se

An Everyday Linux User Review Of Ubuntu 14.10

Introduction

I have been using Ubuntu 14.10 since it was released on the 23rd October, 2014. During that time I have been trying to work out how to write this review because on the face of it, nothing much has changed.

I was half tempted to just post a link to my review of Ubuntu 14.04 and say "Thankyou for reading".

Instead I think I have come up with enough material to form a review. For those of you who are currently using 14.04 I will highlight the main differences as listed in the release

November 10, 2014 15:53

DFRI.se

DFRI

Vi har i år ett eget spår på Internetdagarna den 24 nov – Internet är under attack – hur slår vi tillbaka? Vid sidan om alla Cryptoparties vi anordnar så blickar vi framåt och ser på hur vi kan fixa de … Continue reading

av pawal den November 10, 2014 14:40

November 09, 2014

Ubuntu.se

A beginner’s guide to disks and disk partitions in Linux

A beginner’s guide to disks and disk partitions in Linux is an updated version of Guide to disks and disk partitions in Linux and is intended to be an absolute beginner’s guide to understanding how Linux handles disks and partitions.

If you are migrating from Windows to Linux and are attempting to install any Linux distribution alongside Windows 7/8 on your computer, this article should come in handy. You’ll read about hard drive naming convention in Linux, how they are partitioned, partition tables, file systems and mount points.

By the time you are

November 09, 2014 05:07