Planet Gnuheter

Piratpartiet: PRESSMEDDELANDE: Regeringen skickar fildelningspropaganda till skolor

Mon, 06 Oct 2008 07:57:03 +0000

Utdrag:

Regeringen har i dagarna skickat ut 20.000 exemplar av en folder om upphovsrätt till skolor. Piratpartiet påpekar att den är full av sakfel, och menar att den är propaganda som ensidigt går skiv- och filmindustrins intressen.

Brödtext:

– Regeringen har i detta förklätt partsinlagor som opartisk information, säger Rick Falkvinge, partiledare för Piratpartiet. Foldern upprepar alla de gamla trötta argumenten från skiv- och filmindustrin om varför upphovsrätten inte ska ifrågasättas. Den innehåller dessutom direkta sakfel. Sådan politisk propaganda får absolut inte skickas till skolor.

I foldern påstås bl.a. att upphovsrätten kom till under upplysningstiden. Detta är fel i sak och ett påstående som ofta upprepas av upphovsrättslobbyn, eftersom det låter positivt. Upphovsrätten skapades den 4 maj 1557 av Drottning Mary I i England som ett medel att kontrollera, förfölja och avrätta regimkritiker, vilket på den tiden betydde protestanter. Falkvinge menar att hela foldern är propaganda:

– Man skriver att “upphovsrätten är grunden för det kreativa skapandet”, säger Falkvinge. Detta är helt enkelt fel och är ett påstående som bara går upphovsrättslobbyns intressen. Foldern är full med sådana okritiska påståenden. Upphovsrätten är högst kontroversiell idag, vilket knappast kan ha gått regeringen förbi. Det är allvarligt att regeringen försöker få detta att passera som opartisk information.

I foldern sägs det bland annat att ingen kommer att vilja skapa något kreativt material om alla kan använda det fritt. I själva verket har mer fritt video- och ljudmaterial producerats än någonsin tidigare sedan Internet kom. Bara YouTube tar emot över två års nyskapad TV-produktion varje dag.

– Det här är motsvarigheten till om den borgerliga regeringen skulle skickat ut informationsmaterial till skolor där man t.ex. hyllade marknadshyror. Detta är politisk propaganda förklädd till information. De flesta elever är smarta nog att genomskåda det, men sådant här får absolut inte förekomma, avslutar Falkvinge.

Copyriot: Realkapitalism, II: Politisk förträngning av sedelpressarna

Mon, 06 Oct 2008 07:34:23 +0000

Nu har Riksbanken och Riksgälden pumpat in (”tillfört likviditet på”) 500 miljarder kronor i banksystemet. Det är ganska mycket pengar.
Riksbanken skriver i ett pressmeddelande att “man är beredd att tillföra de pengar som behövs i det svenska finansiella systemet”. Så gränslöst kan endast en centralbank uttala sig. Anledningen är förstås att centralbanker har monopol på att tillverka, eller snarare hitta på, nya pengar. Även om pengarna numera oftast är virtuella finns ett ord för denna verksamhet: sedelpressarna.

Just nu är nyspråket väldigt påtagligt. Talet om “säkra likviditet” kopplas aldrig till hur pengarna trollas fram. När riksbankschefen Stefan Ingves förra året besökte riksdagen avskräckte han ledamöterna med exempel från “långt bak i tiden då centralbanken via sedelpressarna tvingats finansiera statliga underskott som av olika skäl skenat iväg”.

Ett sådant beteende är förstås inte förenligt med prisstabilitet. För penningpolitikens trovärdighet är det därför viktigt att det finns regler för hur statens upplåning ska skötas och att sedelpressfinansiering är förbjuden.

Tydligen går det att tala om “sedelpressfinansiering” när det gäller att finansiera statliga underskott, långt bak i tiden eller på andra sidan jorden. När det däremot handlar om att “tillföra likviditet” är det närmast tabu att nämna ordet sedelpress — eller ställa frågan vem som förlorar.
I det längre loppet är detta tabu djupt problematiskt, och borde vara så oavsett vad man har för politisk åsikt kring centralbankers uppgift. Ryms inte dessa frågeställningar inom den officiella politiska diskursen, förträngs de till konspirationsdiskursen. Att detta sker är uppenbart. Filmer som kritiserar (amerikanska) centralbankens penningmonopol, samtidigt som detta kopplas till allehanda andra konspirationer, är oerhört populära. Fenomenet bör läsas symptomatiskt, som en brist på klarspråk. Dags att våga tala om sedelpressarna!

Tidigare delar i serien:

Realkapitalism, I: Rädslan för rädsla, modulerandet av hastigheter

Copyriot: Kopimi som sjukdom

Sun, 05 Oct 2008 16:06:03 +0000

Nya numret av Glänta är alltså en framtidsencyklopedi, som bland annat definierar ordet kopimi. Nu har orden kommit upp på nätet. Strax efter kopimi kommer köttmi, vilket enligt artikelförfattaren Karl-Bertil Karlsson-Bertilsson (uh?) är en hiskelig farsot som spred sig under 2020-talet. De bägge orden ser lika ut för ögat, men uttalas med olika betoning: kopimi, köttmi.
Eller? Tänker slår mig nu att den som läser ordet kopimi precis lika gärna kan betona andra stavelsen, vilket får kopimi att låta mer som ett sjukdomstillstånd, likt kleptomani eller schizofreni. Det är lite lustigt.
Någon som står åtalad för upphovsrättsintrång borde pröva att hänvisa till sin grava kopimi. Annars brukar nog tvångsmässigt snarare kallas för kopimani. Det senare ordet förekommer för övrigt i den pamflett, Kopimismens kopiering, som framtidsencyklopedins artikel hänvisar till — då som en av flera metoder för kopimi (jämför surrealisternas automatiska skrift).

Eventuella rykten om att kopimi är en sjukdom bör givetvis kopieras.

Copyriot: “Integritet” är hittepå

Sun, 05 Oct 2008 15:40:15 +0000

Politikers tal om att inrätta en “integritetsombudsman” blir sågat av Rick Falkvinge, som helt korrekt påpekar “att lagstiftarna inte ens förstår vad integritet ÄR”.
Frågan är om någon vet. Falkvinge ger sin definition:

Integritet innebär att respektera gränsen mellan privat och offentligt. Tyvärr har våra lagstiftare inte ens förstått att en sådan gräns existerar, eller varför det är viktigt att vakta om den.

Men kan man verkligen säga att gränsen mellan privat och offentligt liksom bara “existerar”. Snarare är den under ständig omförhandling, betingad av arkitektur. I praktiken består den där gränsen av ett stort antal tysta överenskommelser om hur privata eller offentliga olika utrymmen ska vara. Kort sagt handlar det om gråskalor — och så måste det vara.

Polariteten mellan det absolut offentliga och det absolut privata är en borgerlig 1800-talsidé, som lever kvar som juridiskt spöke, inte minst som ett fundament för upphovsrättslagen. En av upphovsrättens funktioner är att tvinga in umgänget med kulturella artefakter i en av två sfärer — film ska t.ex. avnjutas antingen i vardagsrummet eller på biografen — trots att det är i gråzonen emellan, de halvstora sammanhangen som varken är helt privata eller helt offentliga, som det mesta av intresse sker. Om utrymmet krymper för sådana gråzoner blir svårt att andas.
Det är med andra ord inte alls så enkelt som att det finns en gräns som måste vaktas. Snarare finns det olika grader av offentlighet. Frågan gäller bland annat möjligheten att välja var på skalan man vill placera sig, men också vem som har tillgång till data — att bilderna från övervakningskameror skulle vara offentliga är inte helt sant.
Risken med att definiera integritet som värnande av gränsen mellan privat och offentligt, är att det bidrar till att framställa den gränsen som oproblematisk, när inte minst fenomenet fildelning visar att den är flexibel.

Det andra stora problemet med begreppet integritet är att det tenderar att utgå från individen. Integritetsombudsmannen som det talas om ska enligt SvD vara en distans “dit enskilda som känner sig kränkta ska kunna vända sig”. Fokus på individen innebär att storskalig mönsterigenkänning hamnar utanför diskussionen. Även om informationen kring varje enskild individ inte anses kränkande, får man i så fall fråga sig om det finns andra “integriteter” än den strikt individuella.
Eller helt enkelt avstå från att tala om “integritet”. Det går också. Att frågan då blir svårare att avgränsa behöver inte vara en dålig sak.

Vidare lästips:

Nicklas Lundblad (2005): “Efter den personliga integriteten”
Everything2.com: “The Society for the Abolition of Privacy“

Copyriot: Kalkonkonst 2.0

Sun, 05 Oct 2008 14:10:37 +0000

I veckan som gick öppnade biennalen i Sevilla. Nog för att det är legio att konstvärlden överskattar sina möjligheter att påverka omvärlden. Men som Lars Vilks konstaterar, befinner sig Sevillabiennalens programförklaring i en klass för sig. Dess uppblåsta ambitioner, utan minsta spår av ironi, flaggar för kalkon.
Lars Vilks sammanfattar utställningskonceptet,

som inte bara skall göra åskådaren till interaktiv huvudperson utan också innebära ett definitivt brott med Euroamerikakulturen. Biennalen skall försöka sig på, som man skriver, att skapa ett paradigmskifte till ett Euroarabiskt och Eurasiatiskt paradigm.
Efter den obetydliga insatsen skall biennalen demokratisera konsten och som det verkar hela världen efter Joseph Beuys gamla recept ”Varje människa är en konstnär”. Och mycket mer.

Kalasets namn? Youniverse! Jajamensan, det är årets person 2006 — you — all over again. I ett senkommet utbrott av 2.0-eufori staplas demokrati- och kreativitetsklyschorna på hög. Glatt leker man som att det är mannen på gatan som har gjort konsten.

In the global expansion of the Internet there is almost unlimited storage space in which any user can try out his or her creativity. Artists, in the age of Youtube.com, Flickr.com, MySpace.com, and Second Life, lose their monopoly on creativity. Using contemporary media everyone can be artistically creative. As Joseph Beuys said back in 1970, “every person is an artist.”

Biennalens curator, som ansvarar för denna soppa, det är ingen mindre än Peter Weibel, till vardags chef för ZKM i Karlsruhe. Han är inte minst känd för sitt samarbete med Bruno Latour; de stod gemensamt bakom utställningen och boken Making things public (2005), där vinaristokraten utvecklade sin intressanta tanke kring “dingpolitik“.

Säkerligen har Peter Wiebel ett stort nätverk i konstvärlden, vilket är vad som räknas när man som curator ska välja ut konstnärer. Men vem fick den befängda idén att låta denne österrikare formulera sig, när han är i så uppenbart behov av en fransk spökskrivare?

Fem godbitar ur Sevillabiennalens programförklaring:

…and the influence of the media on art is also on the increase.

Wiebel menar alltså att det har funnits en tid då “medierna” inte påverkade konsten? Snacka om slappt mediebegrepp…

This worldview of quantum physics agrees with contemporary praxis of media art, which also lives on the idea of observer participation.

Tänk vad fiffigt, kvantfysiken bekräftar konstvärldens befintliga seder och bruk! Med andra ord behöver man inte fundera över vad “deltagande” kan innebära.

The Biennial’s goal is the participation of the public. There will be a democratization of art. The audience is the star, not the artists.

Kommentar överflödig.

Looking makes people happy, and experiencing art can be euphoric. The encounter with art at the Biennial of Seville will make people euphoric.

Utställningen som på egen hand tänker initiera ett geopolitiskt paradigmskifte, samt göra alla till konstnärer, nöjer sig tydligen inte med detta, utan måste dessutom intyga sina euforiserande effekter!

You stand at the center of the universe and the universe adapts itself through ongoing technicalization; that is, increasing humanization and personalization of nature according to your needs. Personalization of technology results in a world behaving as you like it.

Nog för att Weibel från Latour verkar ha lärt sig av med ovanan att upphöja “kritik” till ett egenvärde, men i fallet Wiebel tycks det snarare ha slagit över i ett lamt web 2.0-hyllande. Inte ens överaffirmation, bara trötta ekon från 2006.

Copyriot: Realkapitalism, I: Rädslan för rädsla, modulerandet av hastigheter

Sat, 04 Oct 2008 17:56:55 +0000

Oron för oro, rädslan för rädsla, skräcken för skräck… Sådan rekursiv logik motiverar de stora aktörernas respons på finanskraschen. Bara inte panik bryter ut. En så paranoid ekonomi kan lämpligen karakteriseras med ordet nihilism. Därmed öppnas den nietzscheanska frågan: Kan nihilismen tänkas som en gränszon att genomkorsa? Svaret får vänta, måste vänta. Alltför mycket ideologisk bråte står just nu i vägen.
Begreppen “kapitalism” och “nyliberalism” kastas fram och tillbaka i en strid mellan sidor som vill bevisa att de 1) kunnat förutse vad som hände, 2) vet receptet för hur felet kan lagas. Pajkastandets motor är den “hjälplösa fixeringen vid de gångna decenniernas trygghets- och ägandeföreställningar” som “hindrar genomsnittsmänniskan att uppfatta de högst beaktansvärda stabiliteter av helt nytt slag som ligger till grund för den nuvarande situationen”. Orden kommer från Walter Benjamins Resa genom den tyska inflationen (1929). Han manar oss att sluta stirra oss blinda på eventuella anledningar till att kurvor rasat i botten, för att i stället skåda vad som blottläggs i raset. “Förfall är inte ett spår mindre stabilt, inte ett spår mer ofattbart än uppgång.”

Överallt etableras nu figuren om nyliberalismens slut, till och med av Timbro-folk. Höger såväl som vänster tycks dela bilden av att ett brott med en tidigare rådande laissez faire-ordning.
Men existerar “nyliberalismen”, annat än som en retorisk markör? Tobias Harding ifrågasätter den saken. Inte sedan 1800-talet har europeisk politik kännetecknats av statens systematiska undandragande från marknaden. Dess typiska strävan handlar “snarast om att upprätta ett partnerskap mellan stat och kapital”, exempelvis genom att lägga ut skattefinansierad verksamhet på entreprenad. I många fall vore nykorporativism en mer korrekt beteckning än nyliberalism.

Ändå förkunnar Frankrikes president Nicolas Sarkozy “slutet för en finanskapitalism som påförde sin logik på hela ekonomin och bidrog till att pervertera den.” Samtidigt som han skyller krisen på “idén om att marknaden alltid har rätt”, vaggar han genom sitt tempusval in oss i förvissningen om att Framsteget går vidare; denna idé “var” galenskap.

Self-regulation for everything is over. Laissez-faire is over.

Anledningen till denna retorik är löjligt genomskinlig. I samma tal sade presidenten, enligt New York Times, att “det främsta hotet mot ekonomin är rädsla, och rädsla kan bara bekämpas med sanning”.
Men det metafysiska begreppet “sanning” har urvattnats till att betyda att människor måste skruva ner sina materiella förväntningar. Sanning betyder alltså accepterandet av brist — på individuell nivå. Ett erkännande av att oljan håller på att sina — en brist som är planetens sanning — skulle skapa en fullt befogad oro. Vissa sanningar gäller det alltså att hålla tyst om.

Den nihilistiska rädslan för rädsla stöter gång på gång mot ett allt tommare sanningsbegrepp.

Hur går det att navigera i en bankkrasch där förlusterna i kronor och dollar verkar vara obetydliga i jämförelse med skräcken för en förlorad tro? Svenska storbanker kan nog leva utan de pengar som de fått se utraderade i Lehman Brothers kraschlandning, men de får inte med en blinkning antyda att förlusterna kan vara betydande. Allt är signaler, signaler som bekräftar andra signaler, ömsesidigt realiserande, bekräftande den ekonomiska världsandens rörelser och ticks. Epileptikers rädsla för epileptiska anfall kan vara det som utlöser ett epileptiskt anfall. Finansväsendet är inte helt olikt.
Lotta Engzell-Larsson skriver i Fokus:

Allt talar för att även de svenska storbankerna är exponerade på olika sätt. Det är bara oklart exakt hur, och bankernas chefer säger så lite de kan om detta för att inte skapa spekulationer och panik.
Det är vad det handlar om just nu, för bankchefer, finansministrar och riksbankchefer. Att hålla människor lugna. Att mota tillbaka rädslan, den rädsla som har ersatt den andra dominerande kraften på marknaden — girigheten. /…/ Därför snackar tjänstemän, politiker och marknadens aktörer nu ihop sig i hemliga möten under långa, svarta och koffeinstinna nätter.

Enklaste sättet är förstås att låta sedelpressarna gå heta, vilket är innebörden i planen om att pumpa in 700 miljarder dollar i bankväsendet (i stället för att bygga en sjukt stor pyramid).
Pumpas tillräckligt mycket pengar in i bankerna, så återfår de sitt förtroende. Samma sak genomförs i mindre skala av Sveriges riksbank. En paradoxal detalj är att sådan uppbackning inte kan utlovas i förväg när orosmoln börjar synas, för om sådana löften når offentligheten tolkas de som signaler om att läget redan har spårat ur. Det är därför som USA:s räddningsplan handlade om att pumpa in pengar i alla banker, vare sig deras överlevnad var hotad eller inte.

Glöm kvartalskapitalismen. Två varianter har just lanserats. Peter Norberg, etikdoktor på Handels, tillika storebror till Johan, kom upp med sekundkapitalism som beteckning på de finansrutiner som kraschade. Mattias Svensson, å sin sida, myntade ordet kvartalssocialism för de räddningsaktioner där staten “utgör socialbyrå för storföretag”.
Här råder ingen motsats. Sekundkapitalism och kvartalssocialism är, åtminstone just nu, två sidor av samma mynt.

Inte heller finns någon fundamental väsensskillnad mellan ett “amerikanskt” (mer monetaristiskt) system där pengarna pumpas in först när krisen väl är ett faktum, och ett “europeiskt” (mer neokeynesianskt) som bygger på mer långsiktig reglering. Det ena är inte “mer kapitalistiskt” än det andra, eller vice versa. Mellan mer eller mindre långsiktighet, lägre eller högre hastighet, finns bara gradskillnader.
Finanspolitik som hastighetshantering. Hypotes: Ekonomisk tid existerar inte oberoende av Staten.
(Visst finns det, på de politiska marginalerna, idéer om att förankra penninghanteringen i en objektiv tid, vilande antingen på metaller eller på fysikalisk tid. Till dessa utopier återkommer vi i ett kommande inlägg.)

Industri tar år, finans tar sekunder. Olika tidsspann för att återhämta investeringar. Mauritz Sahlin, ex-vd för SKF, säger i förra veckans Fokus att “kapitalisterna” har fått dominera alltför mycket över “industrialisterna” — vilket sammanfattar den nu allt mer vedertagna idén om en mer långsiktig planering.
Samma tidning skriver att finanskrisen aktualiserat en “gammal ideologisk strid, den mellan reglerare och marknadsliberaler”, men vi gör bäst i att förbli skeptiska till påståenden om nyliberalismens existens. Allt som finns är gradskillnader i hur och när stat och centralbank griper in.

Sannolikt vinner regelivrarna i det korta perspektivet. Ekonomen Håkan Lindgren pekar på att det finns ett mönster att regelverket skärps och de instrument som orsakat problemen försvinner efter varje finanskris. /…/
— Företagen älskar konkurrens och fri marknad när det går bra, men vill kunna trygga tillgångar hos staten när det är sämre tider, säger Håkan Lindgren.

Att däremot återgå till en mer grundligt reglerad marknad skulle, enligt Håkan Lindgren, medföra stora svårigheter för privatpersoner att alls beviljas bostadslån (han nämner 1960-talets Sverige som exempel). Men kreditbehov är ingen naturlag. Det är knutet till frågan om tillgång och efterfrågan till fysiska rum, exempelvis bostäder, vilket i sin tur bland annat betingas av vilka transportnät som sammanknyter dessa rum och vilka familjemönster som befolkar dem.
Finns det en allmännyttiga hyresrätter att bo i, så finns knappast samma behov av en hyperupphettad bolånemarknad, vilande på vissheten om att statskassan med jämna mellanrum ger sina miljardinjektioner.
I ett hypotetiskt val mellan antingen kontinuerligt statssubventionerade hyresbostäder eller sporadiskt statssubventionerad bolånemarknad är frågan inte om utan hur marknaden regleras. I teorin innebär första alternativet att statens intervention är avgränsad, vilket gör den möjlig att diskutera offentligt, samtidigt som det går att tänka sig att ett parti kommer till makten som använder denna grad av styrning till att exempelvis diskriminera en viss folkgrupp. Andra alternativets abstrakta injektioner, drivna av paranoia och i största hast beslutade av teknokrater, utesluter i princip diskussion, men också diskriminering.

Martin Ådahl är uppriktig i sin tro på sedelpressar och teknokrati. Han skriver i sin Fokus-krönika att det inte är någon fara. “Kapitalismen som idé” handlar nämligen om “lagstadgade spelregler på marknaderna och, mest relevant för dagens kris, bra information”.
Flummerier! Kapitalismen “som idé” betyder “bra” information? Så synd att informationen inte var “bra” nog den här gången heller, sanningen inte tillräckligt “sann”. Bara att leta upp en fet ven, ladda in en triljon dollar i kanylen, luta sig tillbaka och avnjuta en fix till…

Nog uppvisar finansväsendet drag av pundarbeteende, om vi lyfter blicken och följer Walter Benjamins uppmaning att hitta “stabiliteter av helt nytt slag”. Mot Amerikas lössläppta punderi ställer Europas ledare idén om den skötsamma, reglerade kapitalismen. Den kapitalism som tar sina piller enligt läkarens ordination, morgon, middag och kväll.
Polariseringen mellan Europa och Amerika är dessa ledares sätt att förebygga utbrott av ekonomisk paranoia bland sina egna befolkningar. Nicolas Sarkozy visade i sitt tal hur Atlantens vatten kan göras en ideologisk resurs i denna form av politisk läkekonst.

Martin Ådahl, än en gång, hänvisar till exemplet 1929 för att peka på hur finanskrascher skapar “ett baksug i ekonomin” med fallande priser, brist på pengar. I sådana lägen, menar han, är centralbankens ansvar att låta sedelpressarna gå varma, pumpa in mer pengar i bankerna.
Ett större “baksug” kännetecknar hela debatten. En brist på “bra information”, vilken knappast botas av att tidningspressarna går varma. Tvärtom får rädslan för rädsla det politiska språket att kollapsa. Till slut går det inte längre att skilja mellan tycka, tro och befalla.

Copyriot: Upptakt inför dansk strid om nätcensur

Sat, 04 Oct 2008 09:43:39 +0000

Idag klockan 13 ska Peter Sunde (The Pirate Bay) möta Peter Schønning (advokat som representerar Ifpi, tidigare huvudansvarig för upphovsrätt på danska Kulturdepartementet, samt underdirektör på den danska motsvarigheten till Stim) för en debatt vid ett möte för IT-studerande i Danmark. Debatten, som har den aningen tendentiösa titeln “Frihed kontra ophavsret”, arrangeras av fackförbundet Prosa. De står för övrigt även som organisatör för det danska firandet av aktionsdagen Freedom not fear.
Det är högst förvånande att Ifpi ställer upp, om de nu gör det. På senare år har de haft som policy att fega ur och inte diskutera med vare sig Piratbyrån eller The Pirate Bay. Ofta har de dock först sagt ja för att i sista stund lämna återbud. Vi får väl se.

Debatten mellan The Pirate Bay och Ifpi blir upptakten till en betydelsefull rättslig drabbning. Den 5 november hålls förhandlingar i Østre Landsret (motsvarande hovrätten) som ska ompröva det beslut om internetcensur som fattades av en lägre domstol den 29 januari. Beslutet innebar att internetleverantören Tele2 ålades att blockera tillgång till The Pirate Bay. Utdrag ur domskälen citerades på Copyriot. Först senare visade det sig att domstolens enda “oberoende” expertvittne var tidigare anställd vid danska motsvarigheten till antipiratbyrån.
En enad dansk IT-bransch överklagade domen. Den 5 november ställs deras advokat mot Ifpis Peter Schønning. The Pirate Bay är alltså inte en part i förhandlingarna, men tänker däremot utkräva skadestånd.

Förra veckan upphävde en italiensk domstol ett identiskt fall av censur, vilket var ett hårt bakslag för Ifpi. Om den danska domstolen går samma väg, så är det tänkbart att Ifpi i stället koncentrerar sig på att få igenom nya censurlagar den politiska vägen — vilket kommer att möta rejält motstånd. Om däremot Ifpi mot förmodan skulle vinna i rätten, så lär inte Ifpi invänta en prövning av Danmarks högsta domstol innan de försöker få svenska domstolar att följa Danmarks exempel och införa nätcensur.

För övrigt rekommenderas personporträttet på The Pirate Bay i The Local, “Are they baby-eating monsters or what?”.

Piratbyrån: Historiefilosofi från Justitiedepartementet

Fri, 03 Oct 2008 16:57:08 +0000

SR rapporterar om att Justitiedepartementet ska skicka ut en broschyr om upphovsrätt till gymnasieungdomar. Men de ska inte, som man kan tro, förklara hur upphovsrättens regler ser ut. Nej, menar Christoffer Démery på justitiedepartementet: – Det handlar om att förklara varför reglerna finns. Ska bli mycket spännande att höra Justitiedepartementets historiefilosofi om upphovsrättens kris. Därför efterlyses broschyren. Finns det kanske gymnasieelever som får den och vill skicka till Piratbyrån? Annars ges en ledtråd var man kan hitta den av de gymnasieungdomar som SR intervjuar: – Ni kommer snart få ut broschyren i skolan. Vad tänker ni göra med den? – Vi slänger den i papperskorgen, svarar Axel Magnuson och Felix Steinbrecher.

Kopieringsmaskinen: Verksbegrepp och barkbåtar (1970)

Fri, 03 Oct 2008 13:03:12 +0000

Frågan om upphovsrättens objekt är “das Grundproblem aller Urheberrechtschutzes” uttalar Eberstein med ett citat från Elster i sin [sic] ofullbordade arbete om den svenska författarrätten. /…/ Immaterialrättens historiska framväxt synes hos Eberstein framstå såsom en utveckling mot den högre abstraktionsnivå, som medgiver uppställandet av subjektiva rättigheter med immateriellt objekt.

/…/

Läget kan jämföras med den situationen, att en pojke med en täljkniv är i färd med att tillverka en barkbåt. Med varje rörelse av kniven förskjutes, skulle man kunna säga, proportionen mellan råvara och färdig produkt. Sedan båtens förstäv blivit färdig, kan varje tag med kniven i detta parti anses vara ett handlande med båten; motsvarande åtgärder med det ännu icke utskurna parti, ur cilket aktern skall arbetas fram, är handlingar riktade mot barkstycket. På samma sätt är de färdiga arken att betrakta icke såsom ett verk i vardande utan såsom färdiga delar av verket; det obrukade papperet är ur auktorrättslig synpunkt väsentligen irrelevant. I och med att de i tryckpressen inmatade papperen försetts med text av tillräcklig omfattning och tydlighet för att kunna identifieras, är de färdiga delar av exemplar. I varje ögonblick kan tryckpressen stoppas och varje i proceduren engagerat föremål hänföras till endera gruppen “verket” eller “icke-verket”. Något utrymme för “exemplar i vardande” /…/ finnes helt enkelt icke.

/…/

Det problem vi ställer för den fortsatta framställningen är icke ett ontologiskt; snarare skulle det kunna betecknas såsom kunskapsteoretiskt: det gäller i första hand att studera verksiakttaglsen, icke verket “i sig”.

/…/

Utgångspunkten för den utveckling, som fört fram till uppfattningen av “verket” såsom objekt för de förfoganden av olika slag som i detta sammanhang exemplifieras av “mångfaldigande”, torde vara eftertrycksprocessen. /…/ Vad som var förbjudet, var att eftertrycka ett skyddat arbete, och upphovsmannens (eller förläggarens) rätt bestod blott i ensamrätten att låta trycka den skyddade produkten. /…/ Den enkla ensamrätten till tryckning eller framförande utbyttes stegvis mot en mer komplicerad rättsposition; i stället för förlagsavtalet (avtalet om uppförande) trädde en rad upphovsmannen förbehållna exploateringsmöjligheter. Den “vara” auktor sålunda, med en trivial liknelse, nu kunde sälja från flera diskar, behövde ett sammanhållande namn. Samtidigt konfronterades domstolarna med processer av annat slag än de enkla eftertrycksmålen. /…/ I båda fallen framstod den sökta storheten såsom föremål för upphovsmannens ensamrätt, dvs. såsom ett rättsobjekt i den mening detta uttryck givits framför allt i sakrätten. /…/ Med Kohlers lära om Immaterialgüter var — med få undantag och vissa nationella variationer — den förlösande formeln funnen. Upphovsrätten hade fått sitt objekt.
Vad som icke synes ha tillräckligt klart observerats vid uppställandet av denna konstruktion var den betydelsefulla skillnaden i rättsteknisk utformning mellan upphovsrätt och sakrätt. Man var självfallet på det klara med olikheten mellan de båda typerna av “objekt”, ehuru man medelst olika jämförelser med vatten, elektricitet och andra svårgripbara med otvivelaktigt reella nyttigheter sökte påvisa det immateriella verkets faktiska karaktär

/…/

“Verket” — detta är undersökningens slutresultat — användes i lagen såsom sammanfattande namn för ett flertal företeelser av delvis ganska olikartad karaktär; där ordet icke fungerar såsom en approximativ synonym till exemplar, fungerar det heller icke såsom objekt för iakttagbara handlingar; redan bristen på enhetlighet i begreppets användning gör det olämpligt såsom “rättsobjekt”.

/…/

Med stark tillspetsning skulle man kunna säga att om författarens ensamrätt till exploatering av sitt verk historiskt sett bygger på en nationalekonomisk samhällssyn, bygger den ideella rätten på en estetisk lära, vars främsta kännemärke i förhållande till tidigare gällande läror var att originalitet var ett konstens adelsmärke och att konstnärspersonligheten avspeglades och borde avspeglas i sitt verk. Före denna uppfattnings seger — en allmäneuropeisk utveckling på åttio till hundra år med tiden omkring 1770 som ungefärlig mitt- och vändpunkt — hade i vart fall litteraturen betraktats som en ars imitationis och den gyllene regeln hade varit att utplåna upphovsmannen bakom verket.
/…/
Årtalet har närmast giltighet för Frankrikes del /…/ För Sveriges del torde man böra räkna med sedvanlig retardering om tjugo-trettio år. Signifikativa dokument på svensk botten är Kellgrens företal till Fredmans epistlar 1790 /…/ och Franzéns diktning

ur Stig Strömholm: Upphovsrättens verksbegrepp
P A Norstedt & sönders förlag, 1970

Frimedia: FSCONS: Samordna resor till och från konferensen

Fri, 03 Oct 2008 12:27:05 +0000

Det finns nu sidor där man kan samordna samåkning till FSCONS.

Följande städer finns upplagda:

saknar du en stad, hör av dig till adm AT fscons.org

Free the Mind: Utlåtande om datalagringsdirektivet kommer snart

noreply@blogger.com (floodis) — Fri, 03 Oct 2008 04:27:00 +0000

Hänger inte med så bra nu för tiden men jag har förstått det som att regeringen inte kommer lägga fram någon proposition för datalagringsdirektivet i år. Kanske behöver vi inte vänta så länge innan vi får se vilket öde direktivet kommer gå till mötes. Om ni minns så överklagade Irland direktivet till EG-domstolen eftersom att de menade att direktivet hade antagits genom fel procedur i EU (ganska konstigt dock eftersom att Irland var en av de drivande länderna i frågan).

Nu läser jag på Joris van Hobokens blogg att ett utlåtande om direktivet från generaladvokaten kommer komm 14 oktober. Utlåtandet är inte bindande, men EG-domstolen brukar nästan alltid gå på samma, eller liknande linje som generaladvokatens utlåtande. Här är nästan alla även överens om att direktivet har antagits på felaktiga grunder. Men vi får alltså veta snart.

Marcus Rejås: Tillbaka igen!!

Thu, 02 Oct 2008 22:17:50 +0000

Så var man tillbaka till livet igen efter en extremt stressig period med flera 18-timmars dagar på rad och efter den en veckas semester. Det är fortfarande mycket och e-posten är inte helt läst ännu sedan semestern.

Två saker (minst) missade jag på semestern. När jag satt på planet till Malaga så firades Software Freedom Day (SFD) över hela världen. I fjol höll jag ett litet seminarium på SFD men i år bliv det inget av det.

När jag satt på planet hem igen firades GNUs 25-års dag. Om det nu var just just 25 år sedan exakt är det nog ingen som vet. Det ger oss anledning att fira under en mycket längre period :-).

Jag har fått mycket brev när jag varit borta. Tack alla ni som anmält intresse av att jobba med mig. Jag har som sagt redan anställt en kille på heltid och det dröjer nog innan vi behöver bli en till. Men man vet aldrig. Konsultuppdrag kan det bli desto tidigare.

Det som ligger närmast nu och som för min del fått för lite uppmärksamhet är FSCONS. Konferensen närmar sig och det är dags att anmäla sig.

Till FSCONS har vi även satt upp en wiki där man kan skriva innan, under och efter konferensen. Kika gärna in och skriv några rader. Till exempel en presentation av dig som skall komma eller tala om ifall ni är intresserade av samåkning.

Nu är det hög tid att hoppa i sängen.

Copyriot: Henrik Pontén: “Olagligt att länka till The Pirate Bay”

Thu, 02 Oct 2008 15:35:45 +0000

Slaskblaskan Realtid.se känner sig tydligen hotad av nystartade Nyheter24.se. Som motdrag demonstrerar de sin beryktat kreativa förmåga att hitta på skandaler.
“Nyheter24 länkar till Pirate Bay” heter det nu. Ingresset går ett steg längre och hävdar att Nyheter24 “har ett samarbete med Pirate Bay”. Brödtexten nöjer sig med påståendet att de “länkar direkt”. I vilket sammanhang skriver man inte ut — kanske anser Realtid att källhänvinsingar är “indirekta länkar”, fast då borde de i konsekvensens namn inte heller själva nämna The Pirate Bay.

Nåväl, det visar sig att Nyheter24:s teveavdelning har en topplista över buktens mest nedladdade teveprogram som stående inslag, inklusive länkar direkt till respektive torrents sida.
Det intressanta är att den välkände antipirat som Realtid intervjuar inte bara anser denna topplista vara moraliskt fel. Han påstår att den är olaglig:

– Det här betraktar vi som medhjälp till upphovsrättsintrång, precis som Pirate Bay själva, säger Henrik Pontén, jurist på Antipiratbyrån.

Om han inte har blivit felciterad, så är det förbluffande hur långt han vill gå i kriminaliserandet av hyperlänkning.
Inte nog med att Henrik Pontén, som väntat, anser det olagligt att The Pirate Bay ger plats för länkar till upphovsrättsskyddat material. Han anser tydligen att det är lika olagligt att länka till The Pirate Bay. Och att länka till någon som länkar dit, får man anta — så kan man gå vidare och kriminalisera ständigt längre länkkedjor.

Varför fegar då Antipiratbyråns jurist? Varför lämnar han inte in en polisanmälan om medhjälp till upphovsrättsbrott, gällande fall av länkar till The Pirate Bay? Att han lämpligen kan börja med Google behöver väl inte tilläggas. De länkar ju också direkt till torrentars respektive sidor. Realtid ger dock intrycket att Henrik Pontén anser att alla länkar till The Pirate Bay (inklusive till deras blogg, förstås) är medhjälp till brott. Många att anmäla!
Om däremot Henrik Pontén anser sig felciterad är ett klarläggande på plats. (Kom igen, var inte blyg, din dator blir inte hackad av att du lämnar en kommentar i fältet här under!)

Angående Realtid så får man säga att de har en lustig definition av “samarbete” om en enkelriktad länk riktas dit. Tydligen behöver inte bägge parter samarbeta för att ha ett samarbete. I så fall har Nyheter24 även ett samarbete med Copyriot. Ett Copyriot-inlägg som de publicerar i kortad och knappt ens rewritad form får nämligen en länk. Där ser man.

Uppdatering kl 17.55:
När detta inlägg skrev för cirka en halvtimma sedan fanns länkarna där.
Nu är de borta (men topplistan är kvar).
Det är intressant, och smått skrämmande, hur en slaskjournalist på en tidning som ingen bryr sig om kan uppnå sitt mål så snabbt genom att hänvisa till upphovsrättslagen.

Uppdatering nr 2:
Här länkar Nyheter24 fortfarande till en torrent, om Henrik Pontén är allvarlig med att få saken rättsligt prövad.

FFII.se: Forskning om datorprogram inleds med övertro på patent

Thu, 02 Oct 2008 12:10:00 +0000

Knappt 2 miljoner till forskning ska ge svar kring mjukvarupatent. Forskaren Sanna Wolk verkar dock förespråka patentverkens linje framför upphovsrätt på program, trots att programutvecklare redan har sagt att mjukvarupatent är skadliga för deras ekonomi och utveckling. Läs hela pressmeddelandet.

Oscar Swartz: Så röstade din EU-parlamentariker: Telekompaketet

Thu, 02 Oct 2008 09:57:46 +0000

Jag efterfrågade ju medborgarjournalister som kunde göra en sammanställning över hur de svenska parlamentarikerna faktiskt röstade på de olika tilläggen till Telekompaketet och sedan jämföra med rekommendationerna hos nätfrihetliga organisationen La Quadrature du Net. En docent hörde genast av sig och hade maskinellt dragit ut röstningarna från protokollet genom några enkla programrader, tack! Jag tror inte det var helt komplett och dessutom måste ju jämförelsen med de kommunikationsfrihetliga riktlinjerna göras. Detta har nu gjorts inom projeketet Political Memory hos just La Quadrature du Net. Här kan vi alltså få de svenska parlamentarikerna poängsatta och rankade. De två vänsterpartisterna samt folkpartisten Olle Schmidt är låååångt före alla andra. (Dock skall man notera att den i...

Resten på bloggen förstås!

Frimedia: FSCONS: Intervju med Magnus Hagander / PostgreSQL

Thu, 02 Oct 2008 09:57:05 +0000

En intervju med Magnus Hagander som skall presentera PostgreSQL på FSCONS finns tillgänglig: http://fscons.org/interview-magnus-hagander/

''What’s the main focus of PostgreSQL?»

«Reliability always comes first, which is the foundation of all enterprise functionality. Once that is secured, other features and performance tweaks can be added.""

Originalpostningen finns här: http://fscons.org/2008/10/02/interview-magnus-hagander/

Patrik Wallström: Maktbasen och sociogram

Wed, 01 Oct 2008 21:08:58 +0000

Den svenska bloggosfären har yrvaket upptäckt något som kallas för sociogram. Redan i min bloggpost från 2006, Upp och ner med sociala nätverk pekade jag på ett helt underbart användningsområde, nämligen Greenpeace kartläggning av oljepengarna och dess koppling till intresseorganisationer och politiker i USA, ExxonSecrets.

Nu har NRK (den norska motsvarigheten till Sveriges Radio) gjort något liknande, de har gjort en fin visualisering av norska politiker och dess intressen i olika företag. Den tjänsten kallar de för Maktbasen.

När tar några svenskar och gör en liknande kartläggning?

Patrik Wallström: Dom Dummaste

Wed, 01 Oct 2008 08:59:04 +0000

Mina goda vänner, bandet Dom Dummaste, har blivit med blogg. De fyller 30 nästa år, och man kan få kalla dem gubbar om man vill.

Ubuntulinux.se: Ubuntus grundare Mark Shuttleworth utnämnd som IT Community Hero of the Year

Tue, 30 Sep 2008 21:12:39 +0000

CNET Networks UK, Storbrittaniens största online publicist utser vinnarna i 2008 Business Technology Awards. Vinnare i klassen IT Community Hero of the Year är Ubuntus grundare Mark Shuttleworth. Shuttleworth fick priset för det stöd han har gett till användarföreningen för Ubuntu-projektet, där han själv är en del, och hans engagemang för ett fritt tillgängliga operativsystem som kan användas av vem som helst, var som helst i världen. Skrivbords- och server-versionerna har ökat enormt i popularitet, speciellt på företagssidan. Som en bieffekt har projektet också framställt viktiga verktyg för utvecklare, såsom Launchpad, och har resulterat i produkter anpassade till särskilda behov, såsom Edubuntu.

Frimedia: Inbjudan till Workshops om Fri Programvara

Tue, 30 Sep 2008 14:57:05 +0000

Free Software Foundation Europe, med stöd av .SE, bjuder in till två workshops om Fri Programvara i Stockholm respektive Göteborg.

Båda tillfällena syftar till att samordna arbetet mellan olika grupperingar, företag, myndigheter och organisation som arbetar med fri programvara i Sverige. Vi vill med dessa workshops föra samman de aktörer som finns på den svenska marknaden kring fri programvara för att öka samordningen och sammanhållningen. Samtidigt får vi möjlighetatt diskutera gemensamt hur vi kan öka medvetenheten kring friprogramvara, vilket leder till fler affärsmöjligheter, bättrekonkurrens, ökad produktivitet, mer flexibilitet och en högre grad avsamarbete.

Workshopen i Stockholm äger rum i samband med Internetdagarna 2008 den 21 oktober klockan 15.30 - 17.30.
Workshopen i Göteborg äger rum i samband med FSCONS 2008 den

24 oktober klockan 13.00.

Mer information om respektiva tillfälle, samt formulär för anmälan, finns på:

http://www.ws08.se/

Copyriot: Man tiger kring moms

Tue, 30 Sep 2008 14:31:45 +0000

Gårdagens inlägg om moms och medier fick kloka kommentarer. Bland annat skrev en Johan:

det förs knappast någon kamp mot momsen alls numera — någonstans. Utöver Japan, där vänsterpartier (JCP, Socialdemokraterna mfl.) länge haft momsens avskaffande högst på dagordningen, verkar övriga världen tvärtom ha omfamnat densamma.

Ännu underligare blir det i internationell jämförelse, där Japan tar ut endast 5 % i moms, medan Sveriges 25 % är högst i världen.
Ändå existerar ingen verklig momsdebatt. Sporadiskt diskuteras huruvida det är riktigt att bröd och skådespel har nedsatt moms. För två år sedan kom en statlig utredning som föreslog en enhetlig momssats på 22,9 %. Vad som hände med det förslaget är krångligt att utröna. Inte ett knyst i prasselmediernas spalter, vars agenda följs slaviskt av bloggare till vänster som höger.

Två undantag går att hitta. Två organisationer som sporadiskt talar om momsen. Bägge vill höja den. Dessa två organisationer är LO och sverigedemokraterna.
LO vill ha minst 25 % moms på allt, i full insikt om att moms är en regressiv skatt och om att det är mat och kultur som blir dyrare. De negativa effekterna vill de dock kompensera — med höjt barnbidrag. Snacka om kärnfamiljsnormativ skattepolitik!
Sålunda är det inte helt förvånande att de andra uttalade momskramarna återfinns i sverigedemokraterna. På ett av deras forum argumenterar Erik Almqvist, ordförande i sverigedemokraternas ungdomsförbund, för att momsen ska höjas mot att skatten på arbete sänks — en växling från progressiv till regressiv beskattning. Avsikten är att höja svenska bönders konkurrenskraft:

Svensk moms drabbar inte exporten och på den svenska marknaden drabbar den utländska varor lika mycket som svenska. Samtidigt kompenseras svenska konsumenter för den höjda momsen, genom sänkt skatt på arbete.
Personligen skulle jag kunna tänka mig en allmänt höjd moms, kompenserad med ett ökat grund- eller jobbavdrag. Tillväxtfrämjande, och samtidigt arbetarvänlig, politik. I praktiken skulle effekten vara att pengar transfereras från utländska producenter till svenska.

Och från låginkomsttagare till höginkomsttagare, bör tilläggas.

LO och sverigedemokraterna har åtminstone en åsikt. De senare grundar den till och med i någon form av ideologi. Det är mer än vad man kan säga om riksdagens momsmotioner. De är mest uttryck för ledamöternas personliga preferenser. En snabb koll ger vid handen att sossar gillar dansband och fotboll medan kristdemokrater gillar kyrkkaffe och körkort.

Ingemar Vänerlöv (kd) inleder sin motivation till varför körkortsutbildningar bör momsbefrias med följande mening: “Körkortet är för många en symbol för frihet.” Vilken är din symbol för frihet?

Copyriot: Sjuhundramiljarderdollarspyramiden

Tue, 30 Sep 2008 11:21:26 +0000

700 miljarder dollar. Summan som amerikanska staten är var på väg att pumpa in i bankerna ter sig omöjlig att åskådliggöra utan referenser till astronomi. Johan Norberg påpekar att penningmängden, inväxlad i endollarsedlar lagda i rad på längden, “skulle räcka två tredjedelar av vägen från Wall Street till solen”.
Fast hur många av oss kan greppa avståndet mellan sol och jord? Ingen. Just därför — kanske — fann diverse soldyrkande civilisationer det nödvändigt att bygga pyramider. Även idag kan vi med pyramidal hjälp materialisera de astronomiska kvantiteterna. Alltså ställer vi frågan: Hur stor pyramid skulle gå att bygga för 700 miljarder dollar?

Sedan de aztekiska, balkanska och egyptiska pyramidbyggenas tid så har byggnadskonstens maskinella hjälpmedel avancerat avsevärt. Vi behöver inte längre räkna med att försörja hundratusentals, eller ens tusentals, arbetare. Å andra sidan är slaveriet avskaffat vilket betyder att vi måste budgetera för löner. Plus land, sten, med mera.
Tyvärr verkar de tillgängliga kalkylerna på pyramidbyggens kostnader vara något föråldrade. I en artikel från omkring år 1970 så gör en kalifornisk byggnadskonsult uppskattningen att det skulle kosta drygt en miljard dollar att bygga en pyramid av cheoptiska proportioner (230 meter bred, 146 meter hög) i USA.

Att idag satsa 700 miljarder dollar på ett pyramidbygge behöver inte betyda att pyramiden blev just 700 gånger större än Cheops pyramid. Men den skulle utan tvivel bli jävligt stor.

If one considers the mass of the pyramids and the rudimentary means at the disposal of their builders, it seems evident that no enterprise cost a greater amount of labor than this one, which wanted to halt the flow of time.

Georges Bataille, The Obelisk

Uppdatering: Blev genast upplyst om projektet Große Pyramide, initierat av Ingo Niermann, går ut just på att bygga en sjukt stor (och växande) pyramid utanför Dessau i Östtyskland. Byggets förberedelser har fått statligt stöd, samt föranlett världens enda kända kända antipyramidala demonstration (ett fyrtiotal boende i området). Momus verkar däremot gilla idén.

Frimedia: FSCONS: Jeremiah Foster intervjuad inför FSCONS

Tue, 30 Sep 2008 09:27:04 +0000

En intervju med Jeremiah Foster inför FSCONS finns att läsa här: http://fscons.org/jeremiah-foster-interview/

Jeremiah pratar om Perl, Debian, Ubuntu, rpms, debs och hans personliga önskemål som talare inför nästa års FSCONS.

»DNU! (Debian is not Ubuntu. :) )«

»How do you make your voice heard in Debian?«

»Shout?«

Originalposten finns här: http://fscons.org/2008/09/30/jeremiah-foster-interviewed/

Joachim Strömbergson: gen_randfiles - ett nytt litet verktyg

Mon, 29 Sep 2008 20:51:28 +0000

Jag har precis lagt upp ett litet verktyg på Kryptoblog. I helgen hade jag inför en svensexa ett behov av att kunna generera ett stort antal filer av en given längd där innehållet bestod av slumptal. (Jo faktiskt, till en svensexa - snacka om seger i nörd-VM).

gen_randfiles.py gör precis detta. Mata in filnamn, antal filer och längd i Bytes och du får det givna antalet filer fyllda med slumpmässigt valda Bytes. Uppenbarligen skrivet i Python och använder Pythons random-funktion vilken bygger på Mersenne Twister.

Filen ligger på sidan med filer för nedladdning. Hoppas att det kommer till nytta för någon. Kanske till en möhippa eller nåt, vad vet jag?

Joachim Strömbergson: Skydd av FPGA-konstruktioner med PUF:ar

Mon, 29 Sep 2008 20:27:49 +0000

För ett tag sedan skrev jag om olika tekniker för att stoppa kloning av konstruktioner. En av dessa byggde på PUF:ar - Physically Unique Functions utvecklade av företaget Verayo.

I samband med det hittade jag artikeln Oﬄine HW/SW Authentication for Reconﬁgurable Platforms om att använda PUF:ar för att skydda FPGA-konstruktioner. Jag undrade då hur det gick att implementera PUF:ar i en så kontrollerad och reglerad struktur som i en FPGA. Jag hade artikeln sum lunchläsning och vet nu lite mer. Och jag är rätt besviken.

Problemet författarna försöker lösa är att hindra att inköpt SW som exekveras på en processor implementerad i en FPGA kopieras. Själva processorn och annan HW implementerad i FPGA:n skyddas genom krypterad konfigurationsfil. Men SW lagrad i externt minne har inte samma skydd. Författarna skriver:

A hardware platform, designed by a System Developer, will be conﬁgured into an FPGA. The System Developer will also use third-party software IPs that execute on top of the platform. The System Developer can apply bitstream encryption to protect the hardware conﬁguration in the FPGA, but an additional hardware-software authentication mechanism is needed to protect the software IPs.

Det är alltså inte systemutvecklarens väl och ve man avser att skydda utan leverantören av programvarukomponenten. Och tricket är att implementera en PUF i FPGAn. Alltså att FPGA-leverantören bygger in en PUF, inte att FPGA:n struktur används för att implementera en PUF. Dvs deras sjyddar inte SW implementerade i system på dagens FPGA:er, utan kräver att FPGA-leverantörerna bygger in en PUF-funktion i sina kretsar.

Då den föreslagna metoden innebär ökade produktionskostnader för karaktärisering av varje FPGA, samt att FPGA-leverantören skall skicka upp information om alla tillverkade kretsar på en server låter detta inte speciellt troligt.

Och när författarna testat sitt nya protokoll har dom inte ens använt en riktig PUF-modell:

We have not yet built a PUF implementation, but have simulated its behavior using another AES block with a ﬁxed key.

En riktigt usel och irriterande artikel. Tur att min lunchlåda var extra smaskens. Dessutom hade jag en annan, mycket bättre artikel att läsa. Mer om den senare.

Karl Jonsson: Tips på mail-mobil?

Mon, 29 Sep 2008 20:17:41 +0000

Jag insåg för länge sedan att jag behöver en ny portabel lösning för att läsa och svara på mail. Jag har en laptop men är ute efter något mindre, typ en smartphone. Någon som har några bra tips?

Jag har tidigare använt handdatorer från Palm men de börjar kännas lite gamla nu och framför allt saknar de tangentbord. Jag har tittat på SonyEricssons P1i sedan den kom men är lite skeptisk till de där dubbelknapparna (har dock inte känt på den). Jag har inget emot att telefonen är lite större om det ger bättre skrivmöjligheter. En Blackberry verkar ju vara precis vad jag är ute efter men jag är lite osäker på hur praktisk den är för en ensam användare som inte vill köpa licens på deras server etc?

Vad jag behöver:

Tillgång till e-post - Inte nödvändigtvis push utan en väl fungerande IMAP-klient vore idealet. Men jag kan tänka mig en tjänst som hämtar posten från min IMAP-server och levererar den till mobilen.
Kalender (+ todo) och adressbok - som går att synka (felfritt!) med Kontact, eller möjligen något fritt program som i sin tur synkar bra med Kontact
“Tangentbord” - Någon form av miniatyrtangentbord så att man kan skriva mail. Pekskärm med handskriftsigenkänning är inte ett alternativ (jag har flera stycken gamla Palm i så fall…)

Det ovan nämnda är vad jag verkligen behöver. Visst vore det bra/kul med IM, RSS-läsare, kamera, GPS osv men inte till priset av att någon av funktionerna ovan inte fungerar smärtfritt.

Vad finns det att välja på? Kan man ha en Blackberry som privatperson? iPhone faller ju på avsaknad av tangentbord (och den totala inlåsningen). Windows mobile känns inte bra… Hur är det med symbian-modellerna? Någon som synkar dem med Kontact? Någon som har tips på en mobiltelefon som passar beskrivningen?

Ubuntulinux.se: Dagens Industri väljer Drupal

Mon, 29 Sep 2008 12:56:36 +0000

Dagens Industri byter webbpubliceringsplatform. Efter att ha utvärderat Polopoly, Escenic och en rad andra verktyg föll valet på Drupal.

Den 6 oktober är det start för den nya webbplatsen.

Läs mer

Copyriot: Moms på ljud? Moms på bok?

Mon, 29 Sep 2008 12:27:16 +0000

Förra inlägget ifrågasatte bokförlagens dröm om en marknad för digitala ljudböcker, en marknad som enligt förläggarna förutsätter att fildelning omöjliggörs. Vissa provocerades säkert. Här andra steget i attacken på ljudboksvurmandet. Varför? För att bryta det bedövande konsensus som tycks råda i Sverige — alla är tydligen överens om hur oerhört viktigt det är att bokförlag säljer ljudböcker. Utgångspunkten för detta andra steg är inte fildelning, utan moms politik.

Momsen är i Sverige 25 %, vilket i internationell jämförelse är väldigt högt, vilket skattesänkarpolitiker skiter i eftersom de svurit sin trohet till “arbetslinjen”.
Nåväl, för vissa speciella varor och tjänster finns en lägre momssats på endast 6 %. Till dessa hör böcker, däremot inte fonogram. Sverige har dock valt att räkna ljudböcker som böcker, det vill säga ge en momsrabatt till inspelat tal, utan att ge den till inspelad musik.

Sommaren 2006 uppmärksammades det att Europakommissionen ansåg att den momsen på ljudböcker måste vara samma som momsen på andra ljudinspelningar. Sverige hotades att dras till EG-domstolen om inte detta ändrades.
Förläggareföreningen initierade en stor PR-kampanj för att få behålla ljudböckernas momsrabatt. Bland annat har de låtit författare och skådespelare skriva under debattartiklar som inte sparat på krutet:

I Sverige vill vi att alla människor ska ha lika möjligheter att tillägna sig litteraturen. Det är en grundläggande demokratisk rättighet. /…/
Tillgången till språket och litteraturen är en viktig yttrandefrihets- och informationsfrihetsfråga, jämställdhets-, rättvise- och demokratifråga.

Förläggarlobbyns smartaste drag var att få med sig Synskadades Riksförbund i kampanjen. Visserligen har synskadade sedan många år tillbaka (och vissa andra funktionshindrade) haft tillgång till inlästa böcker, på kassetter framställda av den statliga myndigheten Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB). Enda skillnaden mellan dessa talböcker och de ljudböcker som bokförlagen först på senare år börjat framställa, är att ljudböckerna är tänkta att säljas i affärer och generera vinst åt förlagen. Av vinstkravet följer också att smalare litteratur knappast blir till ljudbok.
Synskadades litterära preferenser varierar, precis som alla andras. Många föredrar Camilla Läckberg och Stieg Larsson, vill konsumera dessa författares deckare med öronen. Då kan de antingen låna talbok på biblioteket, eller köpa ljudbok i butiken. Andra synskadade kanske är mer intresserade av romanförfattare som Gunnar Blå eller Pär Thörn, eller kanske av sommarens debattböcker om deltagarkultur. Men även om momsen avskaffades helt och dödsstraff infördes för upphovsrättsintrång så är det högst tveksamt att respektive förlag (Vertigo, Modernista, Korpen, Atlas) skulle satsa på att göra ljudboksversioner av titlarna i fråga. Alltför smala böcker kommer aldrig vara intressanta att spela in om vinstutsikten är den enda drivkraften.
Synskadade som vill ta till sig litteratur utanför den breda mittfåran är och förblir utlämnade till den statliga produktionen av talböcker.

Förläggareföreningens vd Kristina Ahlinder säger: “Genom ljudböckerna jämställs en synhandikappad med en frisk person”. Kontentan måste vara att synskadade har en mer inskränkt litterär smak än övriga befolkningen, att de utan undantag nöjer sig med det utbud som förlagen väljer att prångla ut på ljudboksmarknaden. Det är ett rent hån, och gör det än mer bedrövligt att Synskadades Riksförbund låtit sig bli slagträ åt förläggarlobbyn.

Såväl förra som nuvarande regeringen, Pär Nuder och Anders Borg, samt svenska EU-parlamentariker från alla partier, uttalade starkt stöd för att bibehålla momsrabatten på ljudböcker. Genomgående var att man dels hänvisade till de synskadade, dels till en allmänt teknikpositiv inställning.

Gång på gång antyddes det att EU:s byråkrater var framstegsfientliga motståndare till digitala medier, oförmögna att se bortom Gutenbergs teknik. Resten av Europa är så trångsynta, ropade svenskarna i kör, men vi är minsann öppensinnade! Klart en bok är en bok! Papper eller ljud, vem bryr sig? Vad korkade de är som inte fattar nere i Bryssel! Bloggarna stämde in i sången, konsensus var total — Sverige måste ta strid för ljudböckernas momsrabatt.
Regeringen tog strid, och vann. EU-kommissionen ändrade sig och utlovade en vidgad definition av begreppet bok. Förutsatt att EU:s finansminstrar ger sitt enhälliga stöd så ska Sverige få fortsätta att ta ut lägre skatt på ljudböcker, precis som på pappersböcker.

Allt är sålunda frid och fröjd, så länge man betraktar denna momsfråga utifrån perspektivet “bok”. Om man däremot skiftar perspektiv till “ljud”, blir det riktigt intrikat. Sveriges regler föreskriver alltså att försäljning av ljudinspelningar (t.ex. cd-skivor eller mp3-filer) ska beskattas olika beroende på vilket ljud de består av. Är det musik gäller den vanliga momsen på 25 %, men om ljuden är inläst litteratur reduceras momsen till 6 %.
Kort sagt: Staten vill subventionera text, på bekostnad av musik. Det är ur ett kulturpolitiskt perspektiv ganska underligt. Om någon tonsätter en dikt och spelar in kompositionen, bestraffas inspelningen med en drastiskt högre skatt än vad som gäller för en enkel inläsning!
Dessutom går det att tänka sig allehanda gränsdragningsproblem mellan vad som är ljudbok och inte. Kanske kan t.ex. en distributör av Heiner Goebbels skivor, som kombinerar litterär text med musik i något som liknar radioteater, kunna göra anspråk på momsrabatten för ljudböcker? Eller innebär musikaliska inslag automatisk diskvalificering? Och måste en ljudbok först ha publicerats på papper?
Hela frågan om noterad musik blir ganska intressant. Ett partitur är ju en form av bok, tryckt i tryckpress, utgiven på förlag, fast med notskrift i stället för alfabetisk skrift. En pianist spelar en sonat av Beethoven, en recitatör läser upp en novell av Strindberg — vari ligger skillnaden? Är det att bara vissa kan spela piano, men vem som helst kan läsa en bok? Förutom att ett sådant resonemang glömmer bort de synskadade, är det svårt att förstå varför det skulle motivera högre moms på musikaliska inspelningar än på litterära. Eller handlar det kanske, som ofta understryks i Författareförbundets PR-material, om att demokratin kräver tillgång till text men inte till musik? I så fall får man fråga sig om inte all beskattning av demokratin är ett hot mot demokratin, liksom det faktum att bara en minoritet av alla utgivna böcker säljs som ljudböcker.

Hittills verkar ingen annan i svensk debatt pläderat för att låta ljudböcker ha högre moms än pappersböcker. Copyriot tar därför på sig den djävulsadvokatiska uppgiften att vara den första. Ljudböcker bör inte beskattas som böcker, de bör beskattas som ljud. Gränsen skall nämligen inte dras mellan musikaliska ljud och litterära ljud, vilket är fallet idag.

PS.
Moms är stöld.

Oscar Swartz: FRA - Tillbaka till Gå!

Mon, 29 Sep 2008 12:07:10 +0000

Att de sex modiga folkpartikvinnorna har blivit lurade verkar stå klart. På Sergels Torg stod de den 16 september och lovade att motionera om att riva upp lagen och tillsätta en parlamentarisk utredning. Det gav dem ett gott förhandlingsläge för att tvinga fram en total omgörning av lagen. Det lyckades de med. Det är inte bara Rick Falkvinge som säger att de blivit förda bakom ljuset. Jag har pratat runt med folk i politiken som försökt få fram vad som egentligen menas med den luddiga uppgörelse som finns: Kommer operatörerna att tvingas skicka en kopia av all trafik som passerar rikets gräns till staten? Folkpartikvinnorna verkar tro att nätoperatörerna endast skulle tvingas lämna från sig trafik som på ett begränsat vis bestäms av en ny specialdomstol. Men försvarsdepartementet och...

Resten på bloggen förstås!

Copyriot: Ljudboken R.I.P. — än sen då?

Sun, 28 Sep 2008 17:03:04 +0000

Om man går in på Svenska Förläggareföreningens hemsida så syns ett varumärke exponerat i jättestor text: “PIRATE BAY”. Den egna föreningens namn är skrivet i knappt läsbar teckenstorlek.

På bokmässan anordnade Förläggareföreningen ett seminarium betitlat “Ljudboken — R.I.P.“. Eventuellt tänkte de sig ett osynligt frågetecken efteråt, för helt verkar de inte ha givit upp. Tvärtom framfördes krav på att kriminalisera länkning till ljudböcker och på storskalig övervakning av privata kommunikationer.
Daniel Levin skriver vasst i GP om vad han klassar som ett “diskussionshaveri”. Skånska Dagbladet skriver att Förläggareföreningens “svulstiga partaj” mest var underhållande. De frågar sig, mot bakgrund av FRA-debatten, hur smart det är “att bygga upp ett kontrollsystem som kartlägger precis vad var och en laddar ner och i princip ger rätt att vid misstanke om illegal nedladdning göra husrannsakan i vilken dator som helst”.
Jo, det verkar som att FRA-frågan kan leda till en positiv tillnyktring i diskussionerna kring fildelning, även om Förläggareföreningen kör vidare på sin militanta linje.

Kvar står faktum att ingen vet hur ljudboken — betraktad som lösryckt, kommersiell kulturprodukt — ska klara av digitaliseringen. Förlagens tanke med att sälja ljudböcker präglas just av lösryckthet: Man ska köpa en ljudbok (en digital sekvens, på plastbit eller via internet), lyssna på den och vara nöjd. Så mycket mer än att lyssna på den går ju inte att göra. Ljudböcker kan varken pryda bokhyllor eller fyllas med anteckningar, varken tummas eller brännas. De kan sändas i radio, fast radion föredrar att ordna sina uppläsningar själva. De kan även teoretiskt spelas upp i offentliga lokaler, men vem skulle vilja lyssna på dem där?
Kort sagt skiljer sig ljudböcker från musik och film genom sin lösryckthet, och de skiljer sig från pappersböcker genom att vara ganska sterila. Är det verkligen så självklart att ljudböcker är en framtidsprodukt?
Monki skrev lite om ljudböcker i våras:

Ljudboken kommer med löftet om att vara en genväg som löser informationsintaget i en informationsöverflödets tid - att kunna ta till sig böcker utan den mentala ansträngningen och riktade fokuseringen som krävs vid läsandet av text. Den lovar informationsintag samtidigt som man cyklar, städar eller till och med surfar efter annan information, precis som musik kan dela utrymme med andra medier och aktiviteter.
Samtidigt är det klart att ljudboken misslyckas med att trycka in texten i denna multi-mediala erfarenhet. Minsta frånvaro av koncentration gör att man tappar bort sig helt i berättandet och ljudboken är inte direkt bra för att snabbt “bläddra tillbaka” dit man var tidigare. Alltså passar den endast, om något, till enkla, linjära berättelser som även går att följa med sviktande uppmärksamhet. Inga hastiga kast i historier eller komplexa relationer mellan karaktärer - då tappar läsaren bort sig direkt ifall dammsugaren lät lite för högt!

Kan bara instämma. Själv har jag laddat ner ett stort antal ljudböcker i fildelningsnätverk — men inte lyssnat på en enda i sin helhet. Att spara dem i en mapp kan gav en viss tillfredsställelse, att försöka lyssna på dem var mest irriterande. Föredrar att låta tankarna vandra fritt till musik. Föredrar den skrivna texten som låter en öka och minska läsningens hastigheter. Föredrar att få en produkt med fysisk existens och som dessutom märks av tiden, i de fall som jag betalar pengar för litteratur.
Förresten — de böcker jag gillar ges sällan eller aldrig ut på ljudbok. Ska det också skyllas på fildelningen?

Visst verkar det finnas andra som tycker att ljudboken är något av det bästa som hänt. Vissa uppgifter tyder på att här finns en korrelation till förande av motorfordon. Må så vara. Ljudboken är inte värd vilket pris som helst. Det är exempelvis inte värt att internet förstörs, bara för att skapa den marknad i ljudböcker som Förläggareföreningen drömmer om.

Frimedia: KOffice 2.0 beta

Sun, 28 Sep 2008 11:57:06 +0000

Inge Wallin skriver på dot.kde.org att en beta på Koffice finns tillgänglig.

Läs deras "Announcement"

Inge pratar om KDE och Open Street Map på FSCONS

Copyriot: Kopimi: Framtidsencyklopedisk definition

Sat, 27 Sep 2008 16:26:09 +0000

Kopimi (från ”copy me”, kopiera mig). Å ena sidan ett imperativ, vars ursprung hänförts till dansande barns utrop. Å andra sidan beteckningen på en livshållning, animerad av lusten till att kopiera och kopieras.
Kopimi skiljer sig sålunda såväl från copyright, den moral som förfäktar att kopiering bör begränsas med rättsliga medel, som från copyleft, den rörelse som syftar till att med rättsliga medel utfärda formella tillstånd till kopiering. Kopimi som imperativ och livshållning skall heller inte blandas samman med en vurm för själva tekniken som gör storskalig kopiering möjlig.
Paradoxalt nog tenderar anhängare av såväl copyright som copyleft att i konstnärligt hänseende favorisera just sådana slutprodukter, vilka i den tekniska reproducerbarhetens tidsålder blivit påfallande lätta att kopiera. Anhängare av kopimi, å andra sidan, sätter högre värde på de tids- och platsspecifika situationer, som är närmast omöjliga att kopiera i sin helhet. Imperativet ”kopimi” blir således inte en maning till identisk upprepning, utan till urval, till modifikation och till skapande av nya situationer och ramverk för kopiering.
Kopimis anhängare menar att kopiering är vad som ligger till grund för såväl språk och musik som dans och erotik. Följaktligen betraktar de copyright, med dess ambition att ge individuella upphovsmän vetorätt över kopieringen, som en skrattretande omöjlighet.
Stundom förekommer även begreppet ”kopimism” (se exempelvis de talrika krigsförklaringar som riktats mot påstådda fiender till kopimismen, eller den svavelosande pamfletten ”Kopimismens kopiering” (2003), där Luca & Trost pläderar för att kopimismen måste undvika faran att reducera sig till en mekanisk upprepning av vissa metoder, såsom fildelningsnätverk eller remixmetoden). Dock menar andra att kopimis utnämnande till en -ism är ett verk av dess fiender.
Till saken hör att kopimis anhängare hittills aldrig har formulerat sin lära i egna ord, utan endast presenterat den via kopierade och lätt modifierade beskrivningar av helt andra rörelser, inte sällan skrivna ur ett direkt antagonistiskt perspektiv, på ett sätt som fått kopimi att framstå i en ofördelaktig dager. Antikopimismen framstår således i hög grad som en kopimistisk konstruktion.
Som vedertagen symbol för Kopimi gäller bilden av en pyramid, innehållande bokstaven K.

Texten ovan är publicerat i nya numret av Glänta, som är en framtidsencyklopedi med ord som kan tänkas behövas om sisådär femtio år.
I övrigt så har Kalle P och Chris K skrivit gemensamt om panspektrocism, fast det ordet råkade visst falla bort. Kalle skriver även om 1999-tänk, Christopher förklarar framtidsorden fröa/igla (översättning av seed/leech). Visst vore det fint om The Pirate Bay började ange antalet “frön” och “iglar”, i stället för (som nu) “distributörer” och “reciprokörer”?

Övriga framtidsord ska bli spännande att se när pappers-Glänta tids nog når utanför Göteborg. Här i Zagreb är den hur som helst inte tillgänglig. Texten om “Kopimismens kopiering” som det refereras till i framtidsencyklopedin, finns för övrigt också bara tillgänglig i platsspecifik pappersform. Pamfletten har spridits här och där men veterligen inte digitaliserats (ännu).
Vad gäller definitioner av kopimi, så är det förhoppningsvis uppenbart i ovanstående encyklopediska text att den måste tas med en nypa salt eller liknande. Även i framtiden så kommer enda sättet att förklara kopimi vara genom kopiering.

Free the Mind: Riksdagsfråga angående ACTA

noreply@blogger.com (floodis) — Sat, 27 Sep 2008 15:18:00 +0000

Ulf Holm har ställt en skriftlig fråga till handelsministern Ewa Björling angående ACTA.

Jag vill fråga vilka initiativ statsrådet kommer att ta för att förhandlingarna om ett ACTA-avtal inte ska innebära ökade integritetskränkande åtgärder för den enskilde såsom att tullen ska få möjlighet att leta i datorer och musikspelare efter fildelat material

I sin fråga skriver han också att han tycker att handelsministern bör verka för att processen ska öppnas. Hoppas Björling svarar på det också.

Jag tror väldigt få av oss känner till handelsministern speciellt bra, som vi känner till många andra ministrar. Faktum är dock att handelsministern är en viktig minister i frågor gällande till exempel upphovsrätt och patent. Det är hon som sitter i internationella sammanträden och förhandlar med alla världens länder om internationella handelsavtal där frågor kring upphovsrätt, patent och varumärken ofta ingår (trots att de egentligen är justitieministerns ansvarsområde). Jag vet inte så mycket om Björling heller, men jag vet att hon hyllat avtal som många mänskliga rättighetsorganisationer fruktat. Den gången gällde det läkemedel mot AIDS. Kommer dock inte riktigt ihåg vilket avtal det var.

I alla fall, det jag försöker säga är att det troligen inte finns något hopp här heller för att denna minister ska verka för öppenhet och integritet.

Läs även Karl Sigfrids två senaste blogginlägg angående ACTA. Bra sammanfattning av vad som hänt hittills.

Joachim Strömbergson: Säkerhetstips från NSA

Sat, 27 Sep 2008 06:08:38 +0000

(Väldigt mycket att göra just nu så bloggen har blivit lidande. Bättre fart snart…)

National Security Agency (NSA) i USA är inte direkt kända för sin frispråkighet. Men NSA har en sida med ett stort antal säkerhetstips. Tipsen är uppdelade både på teknik och på situationer, metoder och arbetssätt.

Hardening Tips for the Default Installation of MAC OS X 10.5 “Leopard” är ett blad med drygt 10 olika tips för hur du säkrar upp en installation av Leopard. Tipsen tar bland annat upp hur du slår på lösenordet i BIOS, hur du konfigurerar branväggen, vilka setuid- och setgid-binärer du verkligen behöver samt hur du stänger av tjänster du ej behöver. NSA tycker även att kameran iSight och mikrofonen skall stängas av.

Andra tips handlar om konfiguration av VMware ESX Server 3, mailklienter och säkerhet (NSA gillar inte HTML-mail) och vad man bör tänka på med biometri.

Bland de mer udda (men intressanta och bra) hittar vi So Your Boss Bought you a New Laptop…How do you identify and disable wireless capabilities, Redacting with Confidence: How to Safely Publish Sanitized Reports Converted From Word 2007 to PDF.

Jag gillar det här. Tydliga, korta sammanställningar med ett antal konkreta tips. Och ja, jag tror inte att det är något fuffens. Litar du inte på ett tips är det bara att strunta i det.

Finns det någon svensk myndighet som publicerar någonting liknande?

Kopieringsmaskinen: Icke kopierbara videoband från Luxor AB (1982)

Fri, 26 Sep 2008 13:37:56 +0000

Motion 1981/82:2286
Lennart Petterson (s)
Vissa filmfrågor m.m. (prop. 1981/82:111)

Filmforskningen i vårt land arbetar under stora svårigheter. Samtidigt blir den rörliga bilden — film, TV och video — allt viktigare. Den är i själva verket redan nu en väldig kraft, som både påverkar och återspeglar samhällsutvecklingen samt individernas attityder och beteende.
Mot denna bakgrund framstår filmforskningen i vid mening som klart underdimensionerad. Ett stort generellt problem inte bara för filmforskningen i traditionell mening utan även för all forskning som på ett eller annat sätt behöver utnyttja filmmaterial (TV, video) är de upphovsrättsliga regler som gäller och som inte i något väsentligt avseende stipulerar något undantag för forskningen.
All film och videogram etc. som produceras skall visserligen lämnas in i ett pliktexemplar till arkivet för ljud och bild som snarast möjligt har att göra en kopia på videogram. Pliktexemplaret återsänds därefter.
Enligt nuvarande regler får emellertid inte upphovsrättsligt skyddade filmverk, videogram och TV-program lånas ut från arkivet för ljud och bild (ALB)
Den som vill forska om film hänvisas till att bedriva forskningen vid ALB. Detta är i längden en orimlig situation om samhället över huvud taget vill ha någon filmforskning.
/…/
När arkivet för ljud och bild sedan inrättades undantogs “upphovsrättsligt skyddade filmverk” från att vara tillgängliga utanför arkivets lokaler. Filmbranschens starkt negativa remissyttrande torde ha föranlett dena inskränkning.
/…/
För att forskningen utanför Stockholm inte skall elimineras — /…/ krävs åtgärder. För grundutbildning och forskarutbildning gäller samma sak. Rättsinnehavarens vägran att ställa material till förfogande — trots alla tänkbara garantier mot missbruk — leder till synnerligen allvarliga konsekvenser. /…/
Det är angeläget att riksdagen tar initiativ så att möjligheten att bedriva filmforskning i vid mening inte hindras av lagregler, som har sin grund i starka ekonomiska intressen. /…/
Nuvarande avvägning framstå som alltför negativ till forskningens behov. Därtill kommer de nya tekniska möjligheter som nu finns.
Enligt uppgift avser det statsägda Luxor AB att starta tillverkning av apparatur för att framställa icke kopierbara videoband. På så sätt skulle filmbranschen och övriga upphovsrättsinnehavare kunna acceptera en utlåning av sina verk till forskare från arkivet för ljud och bild utan olägenheter.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen hos regeringen begär sådana ändringar i förordningen om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar (SFS 1978:779) att filmforskningens behov av källmaterial kan tillgodoses.

Stockholm den 24 mars 1982

LENNART PETTERSSON (s)

Frimedia: FSCONS: Oscar Swartz "The End of Free Communications?"

Fri, 26 Sep 2008 11:27:04 +0000

Oscar Swartz, vars blog många läser, kommer till FSCONS och håller en presentation:

The End of Free Communications?

»I discuss initiatives to curtail free communications. I put the development in a broader cultural context where I see the Internet as undermining old authorities and hierarchies. The established powers respond by waging unwinnable wars against imagined enemies and ill-defined groups: "terrorists", "pirates" and "pedophiles". We should all think of "freedom-based" responses to cope with the cultural angst that the Internet apparently leads to for the old world authorities. We don't have to - and should not! - abolish free communications. Techniques adopted by the state include surveillance of traffic, content filtering, data retention, criminal and civil (sue for damages) means of attacking Internet users and ISPs, even border searches of laptops. The most Orwellian law of them all was passed by the Swedish parliament on June 18, 2008. All Internet and phone traffic that passes the border of Sweden will be copied to the state "secret service" for analysis. "Lex Orwell" led to unprecedented protests from bloggers and activists. This finally spilled over to old media and the political establishment was put under serious pressure. At the time of the conference we might now the final outcome of this popular uprising. There is a possibility that the law will be overturned. I will cover this development. «

Copyriot: Nätcensur avvärjd

Fri, 26 Sep 2008 10:53:27 +0000

Domstolen i Bergamo har upphävt Italiens nätcensur av The Pirate Bay, som infördes för sex veckor sedan på initiativ från Ifpi. Det är inte bara en seger för The Pirate Bay och deras advokater, inte bara för Italiens fildelare. Det är en seger för hela Europas nätfrihet.

Om nätcensuren hade fortsatt, skulle det inte dröja länge innan Italien skulle börja lyftas fram som förebild, som argument för att även i övriga av Europa införa svarta listor över sajter som ska blockeras, listor som successivt skulle utökas med allt fler sajter. Så var, helt uppenbart, planen från Ifpi. Valet att försöka i just Italien var ingen slump. Antagligen hade de räknat med att The Pirate Bay inte ens skulle lyckas få in en överklagan i tid, för det visade sig kräva vissa rätt omständliga procedurer — samt hjälp från duktiga lokala advokater, som verkar ha skaffats fram av italienska piratpartiet. Alla som har bidragit till att segern i Bergamo bör verkligen sträcka på ryggen idag.

Advokaterna fortsätter att driva en process mot det skandalösa sätt på vilket blockaden genomfördes. Italienska besökare till The Pirate Bay omdirigerades nämligen till en sida ägd av den privata intresseorganisationen Ifpi.

Uppdatering: Tydligen så avgörs framtiden för Danmarks nätcensur mot The Pirate Bay snart, vid domstolsförhandlingar i oktober.

Frimedia: Redigera och remixa video med fri programvara - gratiskurs! (Göteborg)

Fri, 26 Sep 2008 09:57:04 +0000

Ny kurs från Sensus:

Redigera och remixa video med fri programvara - gratiskurs! (Göteborg)

http://sensus.se/Svenska/Om-Sensus/RegionerNew/Vastra-Sverige/Kontorsrot/Goteborg/Kommunrot/Goteborg/Redigera-och-remixa-video-med-fri-programvara---gratiskurs/

»Redigera och remixa video med fri programvara - gratiskurs! Videoredigering behöver inte vare sig kosta pengar eller frihet. Med hjälp av fri och gratis programvara får du lära dig ett enkelt sätt att göra dina egna videor. Kursen passar för båda nybörjare och mer erfarna, och använder den enkla men kraftiga videoeditorn Kdenlive. Genom att sätta i hop fritt licensierad video och musik får du lära båda hur man redigerar video och samtidigt hur du lagligt kan använda andras verk i ditt arbete och publicera det på nätet. Kursen förutsätter grundläggande datakunskaper motsvarande IT Grund 1 & 2. Följande ingår i kursen: -En CD-ROM med operativsystemet Ubuntu 7.10, som innehåller Kdenlive och ca 20 000 andra fria program. -DVD-ROM med "Open Content", alltså fritt licensierad media (video, musik, bilder, text, etc.) -En CD-ROM med kursböcker (Ubuntu handboken, Guide till fria licenser & Kdenlive kursdokument) Helgkurs: Lördag 4 oktober och söndag 5 oktober år 2008. Kurstid båda dagarna kl 09.30-16.00. «